Miljöpartiets utbildningsminister Gustav Fridolin stod på budgetscenen i går. Tillsammans med de Grönas biträdande finansminister Per Bolund höll Fridolin en pressträff där det presenterades ett program för nya statsbidrag till kommuner som är huvudmän för underpresterande skolor. År 2020 ska det finnas sex miljarder kronor i extra bidrag till dessa skolor.
Jag har tre kritiska synpunkter på Gustav Fridolins budgetbudskap. Den första är mer lättviktig. Den andra är på temat "Varför inte säga som det är?" Den tredje är tung; kanske rentav ideologisk.
Mer att läsa: Lärarna slår tillbaka.
1. Gustav Fridolin sorterade in sig själv och sin pressträff i den svenska skolhistorien: "Det är en stor dag för svensk skola", sa Fridolin. Sådant bör man faktiskt låta andra säga.
Mer att läsa: Lärarnas makt över skolan.
2. Gustav Fridolin hävdade krystat att det stora resursbehovet i skolan nu, beror på ekonomiska nedskärningar under krisen i början av 1990-talet och på försvunna lärartjänster under de borgerliga regeringsåren. Det vore ju mycket mer demokratiskt begripligare att säga som det är. Under det senaste dryga decenniet har invandringen av lågutbildade människor från utomeuropeiska regioner varit mycket omfattande. Detta påverkar givetvis skolans uppdrag på många sätt; vilket kräver extraordinära insatser i många skolor. Fridolin borde också ha lyssnat på Skolverkets nyrekryterade generaldirektör i tidningen Dagens Samhälle: Den svenska skolan "har redan mycket pengar". En stat som oavbrutet kastar mera pengar över skolan riskerar att bekräfta "lärares och rektorers bild av att de är offer för svåra omständigheter" vilket förhindrar "nödvändiga omprövningar av arbetssätt."
Mer att läsa: Saknas som aldrig förr: Behöriga lärare.
3. Gustav Fridolin sa att det inte finns något "viktigare för en svensk utbildningsminister än att skapa en jämlik skola." Vilket i mina ögon är ett mycket märkligt uttalande. Det viktigaste för en utbildningsminister är ju naturligtvis att skapa en "kunskapsskola." En skola där målet är kunskap till varje barn skapar förutsättningar för jämlikhet och rättvisa. En skola som siktar på jämlikhet skapar förutsättningar för precis vad som helst. Skolan ska vara ojämlik. En del behöver jättemycket skola för att erövra kunskaper. Andra behöver knappt gå i skolan alls.