Transportstyrelseaffären rullar på med utfrågningar och sammanträden. På tisdagseftermiddagen samlades alla partiledare hos statsminister Stefan Löfven för att få en mer grundlig information om vad som hänt och vad som gjorts.
Politiken visar nu upp sig i en av sina mest ursprungligt nakna och maktkrigande former. De som tror sig ha något att förlora talar med avsmak om att saken urartat till simpel pajkastning. De som tror sig ha något att vinna talar mer högstämt om viktiga strider för demokrati och säkerhet. Själv talar jag hellre om just politik.
Politik handlar i långa loppet om att på olika sätt få till majoriteter för förslag och reformer som är mer bra än dåliga för medborgarna. Men politik handlar också om maktstrider och intriger mellan och inom partier och partigrupper. Det ena är omistliga delar av det andra. Proportionerna är såklart viktiga. De mindre vackra delarna av det politiska hantverket bör inte dominera bilden av politiken; där ska istället vara sakfrågor.
Mer att läsa: Pyrrhus på Löfvens axel.
Och i själva sakfrågan finns det faktiskt några saker att glädjas över.
1. Det förefaller vara så att Transportstyrelsens nu avsatta ledning har varit tämligen ensamma i Myndighetssverige om att med öppna ögon bryta mot de flesta lagar och regler som har satts upp för att skydda och säkra upphandling av känsliga IT-tjänster. Hade fler myndigheter ägnat sig åt liknande lagbryterier är jag säker på att media hade sniffat upp detta vid det här laget.
2. Det förefaller dessutom vara så att Transportstyrelsens vidlyftiga affärer inte orsakat några större säkerhetspolitiska skador. Gedigna vittnesmål från rediga myndighetschefer från polisen och militären talar starkt för att det förhåller sig på det viset.
Mer att läsa: Stefan Löfven kliver in i matchen.
I den politikpolitiska frågan finns ännu inga sådana konkreta resultat att redovisa. När partiledarna lämnade Rosenbad efter mötet med Löfven i går kväll stod det tvärtom helt klart att de olika sidorna ännu gör allt vad de kan för att vinna fördelar och poäng på det fortsatta förloppet.
Och regeringen är trängd. Inget snack om den saken. En del av politikens hantverk handlar om att försöka hålla ryggen fri. Av vad som hittills framkommit i den här saken så tycks det emellertid vara så att enstaka statsråd mer ägnat sig åt att värna sin egen rygg hellre än att gemensamt ta ansvar för regeringens baksida.