Widar Alliansen var som ett slags gudagåva till den borgerliga politiska sfären i Sverige. När Alliansen bildades 2004 var det visserligen och antagligen cirka 40 år för sent. Borgerlig oenighet hade i årtionden givit makten till Socialdemokraterna som oftast skickligt och omdömesfullt tog hand om landet. När Alliansen väl kom till så visade det sig snabbt att den blev ett effektivt vapen mot Socialdemokraterna. S puttades gradvis bort från mittens maktrike.

Mer att läsa: Stefan Löfven sitter kvar.

Med Alliansen så stängde Moderaterna samarbetsmöjligheterna mellan S och de små borgerliga partierna. Socialdemokraterna tvingades vänsterut och blev därmed allt mindre regeringsdugligt. Moderaterna var på väg att på allvar konkurrera ut Socialdemokraterna som största och mest maktpragmatiska parti.

Men så kom Sverigedemokraterna in i politiken på riktigt. Gradvis förvandlades därigenom gudagåvan Alliansen till en kvarnsten om den politiska borgerlighetens hals.

Författaren och journalisten Thomas Gür skriver intressant i detta ämne på Svenska Dagbladets ledarsida:

"Den moderata strategin att erövra regeringsmakten med bibehållen allians har lett till märkliga politiska turer och bidragit till tappet i väljarstöd." Moderaterna borde enligt Gür mer ha funderat på "hur man uppnår det som är bäst för Sverige, i stället för vad som är bäst för Alliansens sammanhållning." (6/8)

Mer att läsa: Anders Borg är en människa.

Thomas Gür har rätt. Alliansen är inte längre ett regeringsalternativ. SD har ritat om kartan helt. Att det är just på det viset vet givetvis alla tänkande moderater och dito borgerliga politiker i stort. Men de sitter liksom fast i sin Allians. Anna Kinberg Batra gjorde i och för sig ett försök att visa på möjligheten att regera med stöd av SD: s riksdagsgrupp. Utspelet förvirrades dock bort till ett väljarras genom att Kinberg Batra samtidigt sa sig vilja leda hela Alliansen. Hennes läge påminner om när S dåvarande partiledare Mona Sahlin 2010 ville hålla V utanför ett regeringsalternativssamarbete med Miljöpartiet. Sahlin böjde sig för protesterna från kultursidorna och den konservativa partiapparaten. Därmed var hon körd och öppnade för Håkan Juholt. Vill Kinberg Batra undvika ett liknande öde behöver hon tydligt och klart avsluta Alliansen och förklara att var och en krigar för sig själv så får vi se vad väljarna säger 2018.