Annie Lööf slog ett slag för "vanlig hyfs och anständighet" när hon på tisdagskvällen talade till Almedalsveckans hittills största publik. Hennes medborgerligt uppmanande attityd att stå upp mot alla former av hat och extremism var rak och naturlig. Hon hoppade över allahanda och annars gängse undantag och undanflykter och reservationer på ett tilltalande sätt.
Mer att läsa: Dubbelt frieri i Parken.
Det öppna samhällets uttalade och dödliga fiender ska det inte daltas med. Det har Annie Lööf rätt i.
Centerledarens tal var på det stora hela taget tämligen moraliskt. Hon inledde och avslutade sitt tal med frågor till "alla oss som har jobb och inkomster" om hur det gick till när vi "glömde att bry oss" om alla som det inte går så bra för i Sverige? Som vill arbeta men som inte får eller inte kan arbeta.
Och det är inga enstaka problemindivider som Annie Lööf talar om. Enligt Lööf så är "tre fjärdedelar" av de arbetslösa så pass långt borta från arbetslivet att det läge som Sverige har nu är det värsta vi har upplevt på mycket länge. Sverige håller på att dras isär medan vi som kan och borde göra något bara står och tittar på. Hur gick det till? frågade Annie Lööf ut i publikhavet där jag stod och lät kvällssolen värma mig i nacken.
Mer att läsa: Jonas Sjöstedt privatiserar.
Det moraliska tilltalet och de rejäla smockorna mot Socialdemokraterna hade närmast drag av partiets mest framgångsrika politiker Thorbjörn Fälldin. Enligt Annie Lööf byggs det en "mur runt jobben" i Sverige. Muren är en del av bygget av ett nytt "klassamhälle" där Socialdemokraterna agerar "arbetsledare."
I mina ögon hade Annie Lööf vunnit på att agera något mer hyfsat och ödmjukt. Utanförskapsproblemens kriminalitet, arbetslöshet, kunskapsbrister, segregation och annat elände är svåra och tunga problem som även regeringar där Annie Lööf ingått har haft mycket svårt att tackla.
Det enda som andades någon form av självkritik i Lööf tal var meningen "Alliansen har inte blomstrat den här våren." Och det är högst tveksamt om ens den meningen ska uppfattas som självkritik; snarare var det väl ännu ett lätt inlindat hugg mot Anna Kinberg Batra som vi fick höra.
Annie Lööf sade sig "tro på Alliansen" inför nästa val. Så är det förvisso. Frågan är bara vad för slags anständig allians som kan tänkas växa fram i askan av den gamla ordningen?