Att vara personlig i politiken är en svår konst. Risken att slå över till det rent privata är nämligen alltid hårfin. I går kväll stod jag i Almedalen och lutade mig mot ett träd och lyssnade till när vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt gjorde precis det: Misslyckades med att vara personlig och slog över i privatisering.
Sjöstedts huvudtema var sjukvårdens problem och kriser. Ett högst aktuellt ämne och ett självklart val för ett politikertal i dessa tider. Problemet var att den stora berättelsen om sjukvårdens problem skymdes och främliggjordes av Jonas Sjöstedts lust att berätta om sig själv och sin familjs erfarenheter av sjukvården. Det första barnets födelse, tvillingarnas födelse, Sjöstedts erfarenheter som patient på Södersjukhuset i Stockholm och i New York och faderns död på ett hospice i Göteborg.
I de egna berättelserna stod det som ett ljust och positivt skimmer över sjukvården; allt var fint och lyckligt och stort och fantastiskt.
Berättelserna från den egna privata sektorn understödde därför inte alls vänsterledarens mer populistiska och politiska berättelse om tillståndet i sjukvården.
Han hade behövt stödet från ett personligt förhållningssätt där han till exempel fört fram andra människors berättelser om avvägningar, bekymmer och vardagsrealismer inifrån vården och/eller drabbade människor och familjer. Utan det stödet föll hans sjukvårdspolitiska offensiv platt till marken.
Faktum är ju att en betydande del av sjukvårdens problem bottnar i att politiker - som till exempel Jonas Sjöstedt i går kväll - står och håller långa politiska tal om hur de tillfört "12 miljarder" kronor till sjukvården. Det politiska detaljstyret - oavsett höger eller vänster - är en hämsko för ökad effektivitet, produktivitet och sunda lönemodeller i sjukvården. När jag stod där vid trädet i Almedalen och lyssnade på Sjöstedt så lekte jag med tanken att han istället för sjukvården stått och pratat om bilindustrin, skogsbolagen, hotellen och/eller detaljhandelns villkor och problem och stolt berättat om nya lagar och miljarder för det eller detta. Sådana samhällen har funnits. Och de var inte särskilt lyckade; det vet vi alla.
Ska det lyfta för Sjöstedt bör han öva sig i den svåra konsten att vara personlig i politiken. Och han bör akta sig som för att bränna sig för privatiseringar.