Årsboken "Larmar och gör sig till" från SOM-institutet vid Göteborgs universitet erbjuder mycket intressant läsning. Ett fyrtiotal forskare från olika svenska lärosäten har enligt SOM-institutets föreståndare Henrik Oscarsson "tagit några steg åt sidan för att ge nyktra, empiriska perspektiv på vår samtid."
Det där med "nykterheten" har bäring på boktiteln som är ett lån från Shakespeares "Macbeth" där livet liknas vid en stackars skådespelare "som larmar och gör sig till" och som "låter stort men betyder intet."
SOM-institutets grundhållning är att "Tomma tunnor skramlar mest. (--) Det gångna opinionsåret har det uttrycket kommit att bli en allt mer träffande beskrivning av samhällsdebatten. (--) Trots omvälvande förändringar i omvärlden finns en påfallande stabilitet i Sverige i allmänhet."
Henrik Oscarsson konstaterar på institutets hemsida att "våra huvudresultat är synnerligen illa lämpade för att larma och göra sig till."
Enligt Oscarsson finns det emellertid "intressanta och spännande rörelser under ytan" som pekar på ökad polarisering och politisering. En hel del av det där "underliggande" har bäring på Sverigedemokraterna.
"SD fungerar som en lägereld för misstro", säger Ulrika Andersson som är undersökningsledare på SOM-institutet.
Mer att läsa: Regeringens alla ryggar.
I ett av årsbokens kapitel skriver den lundensiske statsvetaren Anders Sannerstedt om Sverigedemokraternas utveckling. "Skånegapet krymper" är rubriken på Sannerstedts bidrag. Rubriken syftar på att den tidigare så markanta "överrepresentationen" för Blekinge och Skåne i SD: s väljarkår har tunnats ur. Vilket beror på att SD vinner ökat stöd i övriga delar av landet som i Norrland och i de fem länen i "Östra MellanSverige".
Sannerstedt resonerar - som forskare brukar göra - fram och tillbaka om vad det är som driver SD: s tillväxt i olika befolkningsgrupper och inkomstklasser.
Han landar bland annat i denna konklusion: "Sammanfattningsvis avviker inte Sverigedemokraternas sympatisörer nämnvärt
från Medelsvensson, varken vad gäller ställning på arbetsmarknaden eller familjeekonomi."
Åkessons SD tycks kort sagt bli alltmer normala. Vilket borde leda till mer nyktra överväganden hos alla de där som vanemässigt larmar och tjoar om rasism och nazism så fort SD kommer på tal.