– Det blev lite pinsamt, tyckte backen Victor Lindman om storförlusten mot sin gamla klubb.

Han kunde hålla sig för skratt.

– Vi hade inte den energi och inställning vi haft i de senaste matcherna. Varför vet jag inte, sa Victor.

Det var inget snack om vilket lag som var hetast i E22-derbyt.

Västerviks ordinarie målvakt Jonas Fransson var ljumskskadad och Conny Strömberg sjuk. Många trodde på en säker hemmavinst i Himmelstalundshallen.

Men det mesta blev galet.

Kvällen började med ett oönskat norskt samspel, när hemmabacken Christian Kåsastul la pucken på landsmannen Jörgen Karterud. Helt fri med Pontus Sjögren klingade han in ledningsmålet via stolpen. Då hade Karteruds comeback inte ens varat tre minuter sedan skadan i oktober.

Strax efter drog olycklige Kåsastul på sig en utvisning och hade knappt hunnit ut i båset förrän gästerna gjort 0–2.

Därefter såg det skakigt ut i hemmalaget. Osäkert och förskräckt.

– De sköljde över oss. När det inte funkar ska man spela ännu enklare, men istället försöker man slå avgörande passningar.

När Vita Hästen inte lyckades utnyttja sina jättechanser i power play i andra perioden svarade Västervik med att lirka in 0–3 bakom Sjögren strax efteråt.

Väldigt tungt psykologiskt.

När fjärde målet kom i box play i början av sista perioden reste sig folk och lämnade hallen.

– Vi hade bra snack och möten inför den här matchen. Jag vet inte varför det blev så här. Vi saknade trafik framför mål och fick inte igenom våra skott, sa Victor.

Återigen blev oförmågan att göra mål kostsam och vikarierande Viktor Östlund skötte sin uppgift prickfritt i bortamålet.

Ludvig Martinssons puck i ribban var det närmaste Hästen kom ett mål.

Den här kvällen fick man inte ens till ett tröstmål.

– Vi jobbade bra som lag och klarade ut det. Det är kul att spela här och jag har nog aldrig varit med om att vinna mot Vita Hästen, sa Östlund efter segersången.

Han fixade alla 30 skotten.

Västervik kunde relativt obesvärat glida hemåt med tre poäng.

– Jag har inte snackat med någon av dem än. Det får vänta till imorgon när det har lagt sig lite, sa Victor Lindman om de gamla lagkompisarnas glädjesorl på andra sidan draperiet.