Det finns knappast någon sport där en idrottsman eller kvinna är så utlämnad som en ryttare på häst.

Materialsport skulle många säga.

Om det går att framhärda att en häst är ett objekt, skulle det kanske stämma.

Artikelbild

| Helena Lundbäck lägger mer fokus på hästvaveln och framtiden.

Oavsett har tid passerat sedan Helena Lundbäck tillhörde den yttersta världseliten. Ekenryttarinnan slog igenom på Mynta, första svensk att ta sig till en final på VM. Har ridit OS och vunnit GP-guld.

Men de senaste åtta, tio åren har den spontana ryttartjejens karriär fått en annan inriktning.

Till Åby kommer Helena med tre hästar. Klara F, Sportsman och Soprano.

Hon visade redan i första starten att känslan finns kvar. Klara F kvalificerade sig direkt till söndagens finalhoppningar i 1,35-kvalet som inledde tävlingarna med en andraplats.

Artikelbild

| Helena Lundbäck var två i första klassen med Klara F på torsdagen.

– Jag är nöjd med dagen. Jag ska nog vara kvalad till söndagen vilket är bra, sa hon direkt efteråt.

– Sportsman är bara åtta år och är lite här för att se och lära. Soprano är den som ska gå bra men det känns inte riktigt som han är på rätt humör nu, säger Lundbäck inför helgens tävlingar.

Just nu är det hästaveln som kanske intresserar mer än själva tävlandet. Samtidigt finns tankar om framtiden.

– Var sak har sin tid. Eftersom jag har haft framgång har jag ro i kroppen. Blir det rätt häst så kan jag ta det jobbet. Eller att jag kanske säljer istället. Vi säljer en hel del nu och vi vill jobba med gården och ha fler ben att stå på. Man kan säga att vi börjar bygga upp för en framtid även efter ridkarriären, säger Helena utan att de tankarna riktigt mejslats ut ännu.

Oavsett sitter Helena på en bra grund, även om den rätta kombinationen av kropp och pannben föds fram ännu.

– Jag tycker om min avel, det är det som är roligast nu. Vi har mycket avkommor från våra gamla tävlingshästar. Mynta och Conansläkten. Jag tycker om deras mentalitet. De går in och slåss för mig där inne på banan, det är sådana hästar jag vill ha. Hästar som vill lika mycket som jag själv, även om Conan släkten, bland kunde vara lite svåra.

I helgen är dottern Giselle med pappa Roberto Cristofoletti i Rom för att se på när hennes farbror tävlar i nationshoppningen. Det gör att Helena hinner tävla på hemmaplan och samtidigt träna stallets hästar mellan starterna.

– Det är mycket hästfamilj det här. Det är så här är det, det är ett udda liv, säger Helena som vars föräldrar var landslagsnamn i hoppning och dressyr.

– Mina föräldrar var väldigt lugna när jag växte upp. De sa att alltid ta det som en träning när vi var ute och tävlade.

Hur blir det med Giselle?

– Hon får själv välja vad hon ska göra. Bara hon är glad och lycklig.