Ordet moral finns inte längre i svensk idrott

Trodde att varningsklockarna borde ringt hos våra stora klubbar efter det att Pernilla Wiberg och tre-fyra ishockeyklubbar hamnat innanför skranket och dömts både till straffarbete och miljontals kronor i återbetald skatt och skattetillägg.

Krönika
Precis som hockeyklubbarna Brynäs, Frölunda och Malmö skickade Pernilla Wiberg en stor del av de pengar hon tjänade i Sverige i början på 90-talet till skatteparadiset Isle of Man. Eller rättare sagt, Pernilla hade nog inte någon vetskap om vad som hände med hennes slantar, i stället var det hennes rådgivare som här såg ett mycket smart sätt att slippa skatta i Sverige för Pernillas intjänade pengar.
Det kostade henne drygt 8 miljoner kr (pengar som hon redan betalt in) och en hel del tappat goodwill, hennes fina image fick sig onekligen en törn.
Pernilla, eller hennes rådgivare (i det här fallet Keith Karlsson) slapp undan med skattetillägg. För ledarna i Brynäs, Frölunda och Malmö (Percy Nilsson bl a som dömts till ett års fängelse men överklagat) gick det sämre. Här pekade myndigheterna ut ansvariga för de mycket tvivelaktiga transaktioner man gjort med spelarnas löner för att slippa undan skatt i Sverige. Och de straffades också i svensk civilrätt.
Det Bosse Ringholm - och framförallt hans klubb Enskede IK - sysslat med, d v s undanhållit 32.000 kr från skatt, verkar småpotatis i sammanhanget...

Skatteparadis
När det gällde hockeyklubbarna handlade det mest om att betala ut ena delen av lönen i Sverige och resten i utlandet där alltså inte staten kom åt pengarna, men där spelarna kunde hämta hem slantarna, oskattade, när de spelat färdigt i Sverige. För mestadels har det handlat om utländska spelare som fått detta erbjudande.
Nu pekas två personer, klubbdirektören Mats Persson och kassören Janne "Plånbok" Nilsson, ut för att ha lurat både staten och "Blåvitts" styrelse i det här fallet. I korthet har det hela fungerat så här:
r I december 2003 skänker Janne "Plånbok" aktier motsvarande 1,2 miljoner kr i samband med Peter Ijehs övergång från Malmö FF till "Blåvitt". En signing-fee-peng som alltså inte ska behövas skattas.
r I januari 2005 skriver Stefan Selakovic på för "Blåvitt". Han får tre miljoner kr i signing-fee vilket sätts in på ett Luxemburg-konto som Stefan haft sedan proffstiden i Holland.
r Sommaren 2005 för skatteverket en revision och upptäcker då att Selakovic har fått 1,35 miljoner kr till, utöver de tre miljoner kr han skulle ha enligt avtalet, på sitt konto.
r November 2005 gör skatteverket en ny revision hos Selakovic och upptäcker då att de 1,35 miljoner kr är avsedda för Janne "Plånbok", som alltså ska få tillbaka sin gåva av IFK Göteborg

Marovic krävde svart
Hängde ni med i svängarna. Så här fungerar det alltså numera inom idrottsvärlden. Borta verkar också pensionsförsäkringar, vilket var mycket populärt i början av 90-talet, vara. De aktiva betalade in delar av sin lön till penningförvaltare för att sedan kunna ta ut dessa, dock med lägre skatt, när den aktiva karriären var över.
Men tro inte att det här nya påfund som IFK Göteborg påstås ägnat sig åt. I mitten på 90-talet började de utländska gästspelarna i exempelvis fotbollsallsvenskan att kräva extra pengar för att signera nya kontrakt. Detta att Röda Stjärnan-backen Slobodan Marovic tjänade 540.000 kr enligt taxeringskalendern krävde han 500.000 kr skattefritt av IFK Norrköping, pengar som skulle insättas på ett schweizerkonto, för att signera ett nytt tvåårskontrakt. IFK avböjde och Slobodan hamnade i Danmark i stället. Om han fick pengarna där står skrivit i stjärnorna...
IFK Norrköping kunde dock gå rena ur "affären". Bara något år efter det att Slobodan lämnat klubben slog skattemyndigheterna till med en revision men hade inget att anmärka på.