Det kan knappast ha undgått någon ishockeyintresserad att St Louis Blues natten till torsdag svensk tid firade efter historiska Stanley cup-vinsten mot Boston. Det blev 4–1 i den sjunde och avgörande finalen mot Boston och laget som i vintras låg sist i hela NHL är nu bäst.

På isen jublade tre svenska spelare: Alexander Steen, Oscar Sundqvist – och Calle Gunnarsson.

Örebrokillen som kom till Linköping som 16-åring för att gå på hockeygymnasiet, tog sig upp i A-laget, spelade dubbla SM-finaler, nådde VM och nu har tio år bakom sig i NHL i Toronto Maple Leafs och St Louis.

Vem hade kunnat tro det när talangen dök upp för första gången?

Magnus Hävelid, som då var juniortränare och ansvarig för hockeygymnasiet och numera är förbundskapten för svenska J18-landslaget, erkänner att "nej, det trodde han inte".

– Det är en fantastisk resa som Calle har gjort. Jag gläds verkligen med honom. Snacka om kanonkille och lagspelare. Många andra som kommer upp är stressade och skiftar i humör om de får spela mer eller mindre. Men inte han. Calle tar vad han får och står där och nöter varenda dag.

– Där finns en självinsikt och en förmåga att anpassa sig till den nivå som han befinner sig på. Ingen trodde att han skulle spela VM. Det gjorde han. Ingen trodde att han skulle spela NHL. Nu har han varit där i tio år, säger Magnus Hävelid.

Och fortsätter:

– Sedan måste man också säga att han är underskattad som spelare. Han har en grundskicklighet och är en tävlingsmänniska på helt rätt sätt.

Kontraktet med St Louis går ut i vår och det är oklart vad som händer sedan. Skulle det bli aktuellt med spel i Sverige igen är det en kvalificerad gissning att moderklubben Örebro numera står längst fram i kön. Linköping är inte längre basen på hemmaplan.

32-åringen har annars haft en tuff NHL-säsong med mycket skadebekymmer och begränsat med speltid. Men strax innan finalserien mot Boston slog han sig definitivt in i St Louis uppställning och fick uppleva det största ögonblicket i sin karriär när han lyfte Stanley Cup mot taket i TD Garden.

– Det är så mycket känslor. Man har varit glad, tom och gråtit. . . ja, man har varit allting. Det kommer att ta ett tag smälta. Inte ens när det var 4–0 och fyra minuter kvar vågade jag riktigt tro på det. När det var tio sekunder kvar kände jag att det kanske skulle gå. Nu ska bucklan till Örebro för första gången, sa han till Hockeysverige.se.