Han kom inför 2015 från Åtvidaberg, vann SM-guld direkt och har varit en av de allra viktigaste byggstenarna i det IFK som vuxit fram de senaste åren.

Men snart är det slut.

Fyra säsonger är till ända och Daniel Sjölund flyttar hem till Åland igen där cirkeln sluts.

Artikelbild

– Det är tänkt att jag ska spela med IFK Mariehamn en säsong som avslutning på karriären där den en gång började, säger Sjölund som är gäst i det 26:e avsnittet av podden Vita Stjärnan.

LÄS MER: Sjölund sitter av sista IFK-tiden

Hans tid i den vitblå dressen är egentligen en enda lång framgånstid för laget och klubben där man varit ett topplag från början till slut. Sjölund och Andreas Johansson blev en perfekt match (läs intervjun med förbundskapten Janne Andersson) och även om Sjölund inte spelat så mycket den här sista säsongen så lämnar han IFK med enbart varma känslor.

– Det ska bli en häftig avslutning, både för att vi fortfarande är med i guldstriden och har sista hemmamatchen nu då. Sedan är det sista matchen i Göteborg. Det ska bli väldigt roligt samtidigt som det är trist att lämna det här stället.

Du har kunnat förbereda dig på det ändå.

– Sedan jag skrev på det här tvåårskontraktet har jag vetat om att sedan bär det av hemåt till ön. Man är förberedd men kommer ändå sakna det väldigt mycket. Sedan ser jag fram emot att att få komma hem till Åland, närmare familjen och släkten och avsluta karriären där också.

Det är omöjligt att göra en avskedsintervju med Daniel Sjölund utan att den handlar väldigt mycket om guldåret.

2015 var ett stort år för honom, klubben och staden.

– Jag hade egentligen inte så stora förväntningar när jag kom till IFK, även om jag visste att steget från Åtvidaberg gjorde att möjligheterna blev betydligt större att komma upp några snäpp i tabellen. Men jag märkte snabbt att det var en otrolig kvalité i gruppen, säger Sjölund.

– Det är bland de häftigaste säsongerna som jag varit med om i mitt fotbollsliv.

LÄS MER: Ett pliktskyldigt inhopp nog för "Daja"?

Det har beskrivits som att han och Andreas Johansson var med och utformade den taktik där Arnór Traustason klev in i planen och fyllde på centralt för att ge Christopher Telo utrymme på kanten.

– Jag tycker fortfarande att det är en nyckel i dagens fotboll, att få in spelare centralt och få ett övertag. Självklart var det en av de stora delarna som gjorde att vi fick ett övertag.

Vem kom på den idén?

– Jag har för mig att vi gick ganska brett med mittbackarna i början och att jag droppade ner emellan, men vi upplevde att "Alle" (Alexander Fransson) blev ganska ensam centralt. Sedan var idén kom ifrån vet jag inte, men det diskuterades mellan oss spelare och Janne. Vi snackar ganska mycket fotboll i hörnet, jag och "Ante". Men jag ska inte sitta och ta på mig något.

Vad har Andreas Johansson, som också lämnar nu snart, betytt?

– Otroligt mycket för IFK Norrköping, som ledare och människa. Han har varit helt fantastisk. Det var samma för mig när jag kom och fick ta väldigt mycket ansvar, men också fick ta hjälp av honom där vi hittade ett samspel direkt som har hjälpt mig att kunna prestera på den här nivån de åren jag varit i IFK. Det är svårt att förklara hur mycket han betytt ...

LÄS MER: Hur ska kulturbärarna kunna ersättas?

Efter guldsäsongen har IFK fortsatt hänga med i toppen, trots spelarförsäljningar och stor omsättning.

– Det är en otrolig styrka, säger Sjölund och fortsätter:

– Det är en miljö som skapats under en längre tid där man förstår att så här beter man sig, det är så här det fungerar när man går ut och tränar och det är så här proffsig man ska vara här. Det ska man inte tumma på, då tror jag det går utför rätt fort.

Hur, rent konkret, gör man för att vara en förebild där? Genom handling eller tillrättavisar man med snack?

– Det är som med barnen hemma, man får föregå med gott exempel. Om jag och "Ante" gör saker på rätt sätt, vi kommer i tid, ger alltid allt i alla situationer på planen oavsett om det är träning eller match så tror jag även att de yngre ser det och tar efter.

– Det är som det känts litegrann i år också; att det är inte superkul alltid när man inte får vara med på den allsvenska toppmatcherna med mycket publik. Men är det en U21-match i Uppsala på en sliten konstgräsplan ska man ändå vara där och göra sitt bästa och visa de andra att det är så här det funkar. Gnäller inte jag så kommer förmodligen inte de andra gnälla heller.

Det har bara blivit en match från start (Hammarby borta) den här säsongen. Daniel Sjölund har fått hantera en annorlunda situation på det sättet.

– Man vill alltid spela, man vill alltid vara med. Framför allt när det går så bra, då vill man vara ute på planen och fira med sina lagkamrater. Det gör man ändå, men det blir inte riktigt på samma sätt, säger Sjölund som även hyllar IFK-fansen under hans tid i klubben.

Vilka känslor kommer det vara för dig att få gå fram och tacka dem på söndag?

– Det kommer bli känslosamt. Och jag hoppas att jag får komma in och spela litegrann som avslutning.

I podden blir det även snack om konkurrensen på innermittfältet, att han kom fram tidigt på Åland, tiden i England och Liverpool och mycket mer.

Även en kort bit om Vita Hästens senaste matcher finns som avslutning på podden.