Adressändringen från Östgötaporten och Stadium Arena är nära. Bortom ikonernas exit står två föreningar och en stad med en klump i magen och en skavande fråga: Hur går vi vidare?

Man kan inte försvara mot tiden. Den passerar och vinner över oss oavsett hur gärna vi vill stå emot. Höstens omslag är den sista som Andreas Johansson och Daniel Sjölund upplever i IFK Norrköping.

Joakim Kjellbom nöjde sig inte med att säkra SM-guldet i Luleå. I april när han fyller 40 drivs han av att försvara mästerskapet. Samma år som han firar tio år som delfin.

Artikelbild

Tre herrar som redan lämnat ett unikt djupt avtryck trycker snart dit klackarna en sista gång, vänder om och möter nya jobb.

Hål som kan fyllas? Finns ersättare att hitta?

Det skrämmande i svaret är att det finns inget svar.

Paketet med att vara en viktig, avgörande faktor som spelare och samtidigt på ett perfekt sätt balansera ett ledar-och ambassadörskap är inget jobb för massan.

Artikelbild

Och just det, helst också ha en aura av en vinnare i allt du företar dig – och backa upp det med att vara en vinnare.

IFK Norrköping och Dolphins kommer kunna spetsa scoutingögonen och hitta bra spelare. Det finns så pass mycket kunnande i respektive sportslig ledning men vi pratar inte i första hand kvalité här.

Artikelbild

| Andreas Johansson och Daniel Sjölund har fyra matcher kvar med IFK innan de lämnar klubben.

Det är att förminska vad Andreas Johansson, Daniel Sjölund och Joakim Kjellbom gör och åstadkommer varje dag i träning och när de kliver ut till match.

Det är så enkelt att ”Pekings” totala förvandling från 2014 och fram till idag inte hade varit möjlig utan Johansson/Sjölund.

Att Dolphins prenumererar på minst en semifinalplats år ut och år in går hand i hand med att Joakim Kjellboms namn för evigt står inristat i MVP-buketten.

Dystopiskt i överkant att sprida en uppgiven bild efter gubbtrions Norrköpings-pension? Spelare kommer och går. IFK Norrköping har vetat förutsättningarna (värvade tillbaka Lars Krogh Gerson av en specifik anledning) hela tiden att det här är sista vändan med ”Daja” och ”Ante G”. Adnan Chuk matchar inte bara Kjellbom för att hushålla på jättens kropp. Dolphinscoachen har redan börjat att slussa in framtiden i en allt större utsträckning.

Samtidigt är önskan att Chuk, Jens Gustafsson och publiken försöker stoppa tiden en sista gång. De kommer inte vinna, men kan det leda till att uppskatta stunden och stunderna som är kvar är det en seger i sig. Se, svep in matcherna och dagarna som återstår med spetsade sinnen.

Det är något bitterljuvt över att säga farväl. Ett vackert tillfälle att hylla och minnas men också en möjlighet att starta om.

Det finns ingen utstakad ”så här ska man göra-formel”. Inga garantier att den rätta vägen är den rätta vägen.

Andreas Johansson, Daniel Sjölund och Joakim Kjellbom lämnar inga hål.

De lämnar ett arv som får urvattnade uttryck som ”kulturbärare” att försvinna med en Daniel Sjölund-sula.

”Karaktär-spelare” dunkar Joakim Kjellbom obesvärat ned i korgen.

Andreas Johansson?

Han spelar på sprutor och med en tejpad fot och har missat fem matcher på sju säsonger. Ja, f e m.