KRÖNIKA auf Wiedersehen Danmark.

Landslaget som skickade hem spelare före kvartsfinalen, nu är det ajöss med hela mästerskapet för resten av truppen. Trots ordkrig om brutala försvar och lättbesegrade svenskor.

Nu väntar Hamburg för Sverige. Två matcher till återstår av VM. Den här gången blir det inte plats 13, 9, 9 som är de tre senaste världsmästerskapens placeringssiffror. Nu väntar semifinal, bronsmatch eller final.

Vem kunde se det efter premiärförlusten mot Polen.

Ärligt talat?

Försvarsspel som det danska har dessutom varit Sveriges fasa.

Vi är mästare på kollektivt spel och när motståndarna utmanar på planen med offensiva försvar har det varit . . . helkört. Så när det leende landslaget mött utgrupperade försvar, som det danska, har vi förvandlats till det förstelnade landslaget.

Stillastående, låst och krampaktigt har våra blågula tjejer checkat ut från spelarhotellen eller hamnat i ointressanta placeringsmatcher i mästerskapens mörkare hallar.

I mästerskap efter mästerskap.

Bara EM 2010 och 2014 har varit undantagen.

Sverige har inte alltid varit det harmoniska landslaget heller.

Det blev revolt mot kantige Torbjörn Klingvall. Thomas Sivertsson ansågs för svag som matchcoach när han inte kunde ha danskan Helle Thomsen med sig.

På något sätt kändes det som det var lite upp till bevis även för spelarna.

Det går inte bara att klaga på ledningen – verkstan måste fungera också.

Med Henrik Signell verkar fokuset hamnat på rätt sida av planen. Plötsligt är inte Bella Gulldén så förtvivlat ensam längre när det ska avgöras.

Hanna Blomstrand är egentligen värd hela den här spalten men det var inte bara hon som var ordlös.

Att en av de minst rutinerade spelarna kliver in som hon gjorde, med det drivet, djupet och attityden är sällsynt. Danskorna som förväntade sig pass i sidled blev helt avklädda då hon bara ändrade riktning stack in näsan och tryckte bollen i mål.

Det måste varit en extremt jobbig kväll för danskorna.

Men det finns fler som fyller på bredvid ankaret Gulldén.

Olivia Mellegård verkar vara helt utan nerver. Eviga talangerna Nathalie Hagman och Jasmina Roberts är äntligen så bra som förväntningarna varit höga. Vi har två målvakter som kompletterar varandra.

Plötsligt har Sverige ett landslag.

Ett dansande landslag.

Då kommer också leendet.

I alla fall på mig.