Fotbollsgodis är bara förnamnet.

Från min plats på pressläktaren kunde jag följa den exakta banan på Gudmundur Thórarinssons praktpärla fram till 3–2. Han tog några små nätta steg innan han drog till – och som han gjorde det!

Islänningens kanon såg först ut att gå strax utanför men vek lätt inåt och hamnade rakt uppe i det högra krysset. Nätmaskorna höll, men vet i tusan om det inte var på håret. Det var isländsk urkraft och precision på samma gång.

"Så där gjorde jag nästan varje match, det kommer ni väl ihåg", skämtade Stefan Thordarson, den gamle IFK-hjälten från 00-talet, när han passerade genom pressrummet en stund efter slutsignalen.

"Thordar" njöt av det han fick se. Det gjorde säkert de flesta övriga också. Dels av det ständiga högtrycket men givetvis mest av det hemmaspelarna bjöd på.

Och framförallt då "Gudis" underbara fullträff. Det är hatten av. Som fotbollsintresserad kan jag nästan fortfarande inte sluta le, och då är det trots allt dryga timmen sen domaren blåste av...

Det är sällan man får se ett sånt klassmål. Att det blir en av kandidaterna till "årets mål" den här allsvenska säsongen utgår jag ifrån. Det ska till och med mycket till för att slå det.

Det var inte bara ursnyggt utan även matchavgörande. Okej, visst kändes det som om IFK hade kommandot hela andra halvleken men det var trots allt 2–2 så dags, med mindre än 20 minuter kvar. I och med trean öppnades det ytor för mer och inhopparen Simon Skrabb spikade också slutresultatet en stund senare.

Just anfallsspelet var lördagskvällens stora glädjeämne hos de vitblå. Även om resultaten har varit helt okej har man ändå haft det lite trögt med att få igång rullen som man vill – och ska – ha.

Nu löpte alla mer än tidigare, även de som inte hade eller fick bollen, vilket gjorde det svårt för nykomlingens försvar.

På det negativa kontot sätter vi än en gång upp ett insläppt mål på en fast situation. Där har IFK problem. Nu var ingen ens i närheten av Kebba Ceesay när han nickade in Dalkurds andra mål.

Skillnaden till slut blev lagens olika individuella skicklighet. Gästerna trillade boll fint ute på planen men fick sällan ut mycket av det. Hemmaspelarna trillade lika fint, men skakade fram desto mer lägen. Det tack vare kvalitet på fler fötter. David Moberg Karlssons 2–1:a var ännu ett exempel på det när han löpte och löpte – från mittlinjen längs hela högerkanten, vek inåt och placerade vackert in bollen.

Efter tre raka segrar hakar IFK på toppen. Laget hittar allt mer rätt och mycket tyder på att man blir kvar där.