De kom samtidigt, från två isländska fotbollsfamiljer och är kusiner med varandra. I träningsmatchen mot AFC Eskilstuna fick Ìsak Bergmann Jóhannesson 45 minuter att lägga till på utvecklingskurvan.

För Oliver som inte ens fanns med i laguppställningen, blir det att jobba lite mer tålmodigt.

Backen med den fina blicken är som precis som Ísak otroligt mogen för sin unga ålder men har fått ett litet bakslag i träningen.

– Det är egentligen ingen skada, jag jobbar på att få min högra fot lika stark som den vänstra. Jag kan inte träna fotboll fullt varje dag, utan det blir mycket gym och sådant. Det går framåt, jag är nöjd med det och det ska bli kul att komma tillbaka och spela snart, säger Stefánsson.

Mycket handlar om kroppens anatomi.

På knappa två år har Oliver gått från 172 centimeter till 192 centimeter.

– Det är otroligt vad jag växt och det har varit bristningar över hela bålen. Det är tufft för kroppen, säger Oliver om processen som ska göra honom fullvuxen.

– Jag har sett många unga spelare, som fått tråkiga skador av att träna för hårt och inte kommit tillbaka. Jag måste vara smart och samtidigt aggressiv och träna hårt varje dag.

Runt 2005 var Oliver tre, fyra år. Mamma Magnea Gudlaugsdottir med landslagsmeriter spelade i Eneby samtidigt som pappa Stefan Thordarson blev ikon i IFK Norrköping då han räddade laget från att halka ned i division 1 och hamna utanför elitfotbollen.

Oliver var ett aktivt, men snällt barn. Magnea la ut leksakerna, spelade match och efter 90 minuter hämtade hon in barnen med svettpärlor i pannan.

– Jag minns ganska mycket från den tiden här. Jag minns också när min pappa tog med mig in i omklädningsrummet och laget firade segrarna. Det var väl en svacka, de var nära att åka ur och ned i ettan. Men de klarade av det.

– Vi bodde i Lidaleden och jag gick på "Körsbäret" tror jag dagiset hette och när jag var ute och spelade fotboll med pappa utanför. Han tog verkligen tid för mig.

Ni är verkligen en fotbollsfamilj?

– Min kusiner spelar i landslaget. Allt är fotboll. Det gör att det knappast blir någon press, det blir mer en möjlighet att kunna bli lika bra som de andra i familjen och kanske föra sportarvet vidare.

För Oliver och Ìsak väntar kvalificeringsmatcher i Tyskland i mars för det Isländska U 17-landslaget som varit framgångsrikt.

Efter fotbollspassen med IFK pluggar han och Ísak online. Matte, isländska och svenska.

– Vi lär oss nya ord varje dag. Mest svårt är det nog för Isak. Jag har ändå kvar lite i minnet från åren då jag var här och var yngre, det ligger i bakhuvudet när jag hör dem.