Bandysporten lever – på lånad tid

Svensk bandy är ingen blomstrande sport. Till skillnad mot flera andra sporter dras man med vikande publiksiffror och framförallt mindre antalet utövare.

Villa Lidköping firar SM-guldet efter segern mot Studenternas i Uppsala.

Villa Lidköping firar SM-guldet efter segern mot Studenternas i Uppsala.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Krönika2019-11-13 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I dagarna har det varit premiär för bandyallsvenskan landet runt. Den senaste helgen drog även division 1 igång med Finspångs AIK och Borgia som två av lagen.

Men svensk bandy är ingen blomstrande sport. Till skillnad mot flera andra sporter dras man med vikande publiksiffror och framförallt mindre antalet utövare.

Jag skrev det redan 2017 att Östergötland gått från 60 klubbar på 1960-talet till enbart fem i dag. Bandy utövas bara av Faik, Borgia, BK Derby, Åtvidabergs BK samt IFK Motala som varit den dominerande klubben i länet sedan 80-talet.

Under mina år som sportjournalist på Folkbladet talade jag med många ledare i länet om just bandyns framtid. Alla var lika oroade och enligt de flesta fanns det bara en sak som kunde rädda sporten – hallar!

Trots att Sveriges första bandyhall byggdes redan 2003 (Svenska Fönster Arena i Edsbyn) har ingen kommun i Östergötland vågat sig på en satsning. Inte ens i Motala där sporten är allra störst av länets klubbar och varit något av en nationalsport för staden invånare sedan SM-guldet 1987.

Trots hård lobbying av bandyälskare som Gösta Westling och Pär Höckert har man än i dag inte fått klartecken av kommunen att bygga en hall. I stället har kommunen prioriterat satsningar bland annat det redan omtalade vattenlandsprojektet Lalandia.

Även i Norrköping har det jobbats hårt för en hall i många år. Redan 1977 invigdes den konstfrusna isbanan på Himmelstalund, året  då även hockeyhallen stod klar. Redan på 90-talet började man diskutera att bygga ett  tak på den befintliga isbanan till en ganska rimlig kostnad. Men i takt med att Norrköpings kommun satsat på andra idrottsprojekt, som haft fler utövare, har bandysporten kommit längre och längre ner på prioriteringlistan. Idag finns det inga planer inom kommunen att gå Borgia till mötes och bygga en hall.

Sverige har annars i dag 14 bandyhallar varav de flesta tillkom mellan 2007-10. Den senaste i raden som invigdes var den i Åby/Tjureda som invigdes i förra veckan, en hall som rymmer cirka 2.000 åskådare och tillkom under sommarmånaderna sedan det stod klart att Åby/Tjureda mot alla odds skulle spela allsvenskt den kommande säsongen.

Som bekant drog bandysäsongen igång först på annandag jul tidigare år, i dag har allsvenskan alltså redan dragit igång och i helgen som gick var det också premiär för Faik och Borgia i division 1.

Trots bristen på hall verkar exempelvis Borgia haft sin bästa förberedelsetid på många år. Tränaren Marcus Johansson har tack vare de kalla nätterna i oktober kunnat genomföra åtskilliga ispass på stor bandyplan och hela åtta träningsmatcher.

- Tyvärr varierar detta år från år på grund av vädret. Naturligtvis vore drömmen att få till en hall i Norrköping, säger Marcus.

Faik var bäst av klubbarna i norra Götaland förra vintern, medan Borgia hade stora problem och kom näst sist.

- Men vi fortsätter att satsa på våra ungdomar, i premiärmatchen hade vi åtta juniorer från start, vi har inte ekonomi till något annat, säger Marcus som också är ordförande i föreningen numera.

Det känns i dag som om det var länge sedan Borgia var en klubb att räkna med inom bandysporten. Ni kanske minns att klubben avancerade ända upp i allsvenskan 1988-89 för att åka ur direkt. Klubben kvalade sig sedan upp till allsvenskan två säsonger senare men valde då att tacka nej till avancemanget på grund av dålig ekonomi och ”gav bort” den allsvenska platsen till Karlstad Göta.

När det gäller bandy har Norrköping aldrig varit någon publikstad. I dag kommer det högst ett 50-tal tappra till hemmamatcherna. Tror faktiskt inte att det skulle komma så många fler även om man bygger en hall, det känns som om bandysporten aldrig fått något riktigt fäste i stan stor skillnad mot fotboll och ishockeyn.

Motala däremot har fortfarande ett par tusen åskådare på sina matcher. Tittar man bakåt i tiden har dock siffrorna även där sjunkit avsevärt. Publikrekordet på Motala Isstadion ligger på hela 8 200 åskådare, vilka såg den tredje och avgörande semifinalen mot Boltic 1984. Samma år spelade också IFK sin första SM-final men förlorade matchen. 1987 var man dock tillbaka i final och tog då klubbens första och hittills enda SM-guld.

Fotnot: Folkbladets tidigare sportchef Kenneth Thapper som numera är pensionär skriver sportkrönikor i Folkbladet varannan vecka.