Krönika: Är svensk hockey värd sitt pris?
500.000-1 miljon kronor i garanti för att arrangera en vänskapslandskamp. 240 kronor för en elitseriebiljett. Är svensk ishockey på väg att bita sig i tummen. Hur länge orkar supporters och även klubbarna ställa upp?
Jag ska genast att erkänna att jag hade råd med biljetterna. Mina besök i Cloetta Center och elitseriehockeyn kanske inskränker sig till två-tre gånger per säsong.
Men tänk på alla barnfamiljer. Pappa och två barn får nämligen också betala samma pris om de ska sitta. Lägg därtill att mamma också är hockeyintresserad, för det är väldigt många damer, ja då landar priset på över tusenlappen.
Tomma stolar
Sett mot bakgrund av att elithockeyn utökat sitt seriespel från 50 till 55 omgångar så innebär det exempelvis att det blir 27 hemmamatcher i Cloetta Center den här säsongen om man har LHC som favoritlag. Och då är inte ett eventuellt slutspel inräknat. Det han handla om upp till tolv matcher till om kvart-, semi- och finalspelet går till sju matcher.
Jag vet att seriebiljetterna är något billigare, men fortfarande handlar det om stora slantar, framförallt då för barnfamiljerna.
På något sett känns det också som om toppen är nådd i Cloetta Center. Publiksnittet ligger visserligen runt 7.000 åskådare, men hallen rymmer 8 400 och har hittills inte varit utsåld den här säsongen. Trots att LHC under en period var seriens överlägset bästa hemmalag med nio raka vinster.
Nyhetens behag när det gäller hallen är också svårt att rida på i dag.
Lägger man därtill det oerhört täta och ibland också ogenomtänkta spelprogrammet så förstår man att folk mer och mer börjar välja vilka matcher man ska se. Se här hur programmet i Cloetta Center har varit och är just nu:
14 november: HV 71
16 november: Brynäs
21 november: HV 71
25 november: Brynäs
Jag valde LHC-Brynäs förra veckan för att min fru är Brynäs-frälst sedan barnsben och samtidigt var jag oerhört intresserad av svensk hockeys ?snackis?, Niklas Bäckström.
Blev helt nöjd med underhållningen, en riktigt bra elitseriematch där två målvakter kom att spela huvudrollen, Daniel Sperrle i Brynäs och Johan Fransson i LHC. Ovanligt, att som Sperrle, bara släppa in en puck på 51 skott fast matchens räddning den stod Fransson för.
Men oj vad besviken jag blev på Bäckström. Syntes i stort sett inte till under 60 minuter, då märktes gamla ärrade veteraner som Andreas Dackell och Tommy Sjödin betydligt mer.
Att jämföra Bäckström med exempelvis ?Foppa? Forsberg eller Henrik Zetterberg är bara att glömma. Han är ännu så länge mil ifrån deras klass.
Och Leif Boorks senaste landslagsman Mathias Månsson var inte ens omklädd. Trots det fick han Brynäs 2-1-mål av speakern, som dock korrigerade misstaget.
Boork tyckte nämligen att Månsson spelat för mycket i och med Karjala Cup och valde att ställa över honom.
Klubbarna nobbar
Frågan är om hockeypubliken gillar att vara utan ?stjärnorna?. Inte ens Tre Kronor verkar ha någon dragningskraft längre. När Svenska Ishockeyförbundet bjöd ut en träningslandskap 6 februari mot Tjeckien till klubbarna nobbade i stort sett alla.
Förbundet kräver minst 500.000 kr i garantisumma för bl a boende och transporter.
? Sedan var vi tvungna att betala pengar till Ishockeyförbundet för publiken också. Ju mer publik, desto mer fick vi betala, säger Mike Helberg, klubbdirektör hos LHC.
Klubben arrangerade en landskamp i våras mot Ryssland och den gick precis ihop.
? Det går inte att göra affärer med Svenska Ishockeyförbundet. De tar alla intäkter och klubbarna får alla utgifter, dundrar Lars Glennert i Färjestad.
Brynäs, Modo, Leksand och Frölunda tackade alla, liksom LHC, nej till landskampen. HV 71 sa ja. Därför kommer Sverige-Tjeckien 6 februari, att spelas i Kinnarps Arena.
Så jobbar vi med nyheter