Debatt Under de sista skakiga dagarna av 2014 hamrade Alliansen onekligen frivilligt ner en spik i den representativa demokratins kista. I den så kallade ”Decemberöverenskommelsen” (DÖ) gav allianspartierna självmant makten till en vänsterregering i minoritet, mot löfte om att detta skulle återgäldas i kommande val.

Tänk om istället den nu halvdöda Alliansen visat mod och välvilja på riktigt, för att komma ifrån alla politiska låsningar. Hur hade situationen sett ut om man satt sig ner med Jimmie Åkesson och inlett ett öppet samtal om vilka sakfrågor som är viktigast för riket och vilka man kan eventuellt kompromissa om. Vad är det egentligen man är rädd för när det gäller ett sansat samtal? Är det att man är mer lika än man egentligen trott, och att man då faller fritt från sina höga moraliska hästar?

Tänk om man istället vågat vara vuxna och föregå med gott exempel - skulle inte det kännas uppfriskande, seriöst och mer förtroendeingivande. Kanske hade vi då haft en

icke-socialistisk regering idag.