Släpa inte Förintelsen i dagspolitisk gyttja

Idag är det Förintelsens minnesdag. Denna dag för sjuttiofem år sedan befriades förintelselägret Auschwitz-Birkenau.

Några månader in på året 1945 kapitulerade Nazi-Tyskland villkorslöst och totalt. 

Ett av de absolut värsta brotten mot mänskligheten genomfördes under nazistpartiets dryga decennium vid makten. Uppemot sex miljoner judiska människor mördades i en mordindustri av aldrig tidigare skådad omfattning. 

Minnet av Förintelsen och hedershållandet av alla dess offer riskerar dessvärre, precis som värnet mot liknande ideologiskt rasistiska vansinnigheter, att försvagas av det otroligt uppskruvade och polariserande tonläget i svensk politik. 

Ledande liberala- och vänsterledarsidor är så totalt fixerade vid kampen mot Sverigedemokraterna att de numera pekar "rasism" och "nazism" såväl åt ytterst anständiga moderatpolitiker i Sverige som åt samtidssatiriker som driver med etablissemanget. 

Kraften och värdet devalveras i begreppen rasism och nazism. I dag på minnesdagen ska vi förknippa rasism och nazism med massmord och med brott mot mänskligheten. Men laddningen i orden och ordens innebörd förminskas när de närmast dagligen används som dussinartade skällsord mot det mesta som ogillas på de "fina" tidningarnas ledarsidor. 

Det är kort sagt för bedrövligt. 

Socialdemokraterna får se upp så att inte partiet dras med för långt upp i de liberala tankeklustren. En mycket stor del av sverigedemokraternas väljare är "vårt folk" i den meningen att de har lämnat Socialdemokraterna för att gå till Sverigedemokraterna. 

Debattören Thomas Gür skriver nämner några intressanta siffror på SvD: s ledarsida 26 januari: "I valet 1988 fick M 18,3 procent och S 43,2 procent. (SD fick 0,02 procent." I valet 30 år senare 2018 fick M 19, 8 procent, S 28,2 procent och SD 17, 5 procent. 

Långsiktigt och strukturellt är det således främst S som förser SD med väljare. S-väljare går inte i några stora flockar till V, till MP, till L eller till C. S-väljare går till SD. Förklaringen är enkel: S-väljarna som går till SD är missnöjda med allt som gått på tok med migrationen och integrationen och våldet under senare tid. 

Dessa väljarrörelser har inte ett dugg med rasism och nazism att göra. Vänsterpartister som gör gemensam sak med SD för att utmana regeringen har heller inte ett dugg med nazism och rasism att göra. Inte så heller moderatledare som kanske vill våga sig på att regera med SD som underlag i riksdagen eller komiker som driver med präktigheten i salongerna. 

Förintelsen går däremot som hand i handske med rasism och nazism. Det är om detta vi må tala. 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!

Ämnen du kan följa