Widar Statens gränspolitik har sett bättre dagar. Den kombinerade insikten/känslan växer inom mig när jag tar del av den omfattande kritik som riktas mot Sveriges yttre gränskontroller. Chefen för Gränspolisen Patrik Engström är ett föredöme som ämbetsman. Å ena sidan går han inte med ett ord in på mer detaljer i den ännu hemligstämplade kritiken från EU: s utvärderingsteam än vad som Ekot ännu avslöjat och publicerat. Å andra sidan är han mycket rättfram och tillgänglig i sina kommentarer om det som nu är offentligt.

Bristerna och underlåtenhetssynderna förefaller vara nedärvda i vart fall från år 2000 då Sverige blev medlem i Schengensamarbetet; ett gemensamt åtagande om gränskontroller inom EU. Som ett litet land "långt borta från de mest utsatta gränserna" fortsatte Sverige att lågprioritera skyddet av sina gränser. Personal, kompetens och IT-bristerna är bland annat mycket stora på centrala gränsövergångsstationer som till exempel Arlanda flygplats.

En av de värsta sakerna är att Gränspolisen inte har en nationell operativ och strategisk ledning. Ansvaret för gränskontrollerna ligger ute hos cheferna på de sju polisregionerna som har att hantera all polisverksamhet i sina län. Gränskontrollsverksamheten nedprioriteras ständigt när den ställs mot andra akuta insatser som de allt färre poliserna ska försöka ta hand om. Enligt Patrik Engström kommer det att ta "minst fem år" och mycket "resurssättning" i form av nyrekrytering och utbildning och IT-investeringar för att Sverige ska kunna hinna i kapp. Lägg därtill de sedan tidigare kända resursproblemen med de inre gränskontrollerna och med polisens oförmåga att verkställa tiotusentals ut- och avvisningar av människor som inte har rätt att vara i landet.

Staten har det kort sagt svårt med gränssättningen. Den statliga gränsblygheten går igen på många kärnområden. Försvarsmaktens problem med att hålla de territoriella gränserna mer än fläckvis i någon vecka är välkända. Gränssättningen mot mördande kriminella gäng och mot undermåliga skolresultat lämnar också mycket övrigt att önska.

Som sagt. Statens gränspolitik har sett bättre dagar.