Widar Utan att ägna mig åt ordvitsande om folkpartister så vill jag tillstå att jag känner mig kluven inför de öppna konflikterna i liberalernas riksdagsgrupp. Det vore väl en sak om den lilla riksdagsgruppen - 20 ledamöter - bråkade om någon sakpolitisk detalj. Sådant är ofarligt och lätt hanterbart. När åtta riksdagsledamöter från den liberala gruppen på tisdagen tog till orda i Expressen så var deras ämne dock allt annat än oexplosivt för ett politiskt parti. Ledamöterna - där ibland Juno Blom från Norrköping - tog nämligen ställning för en av de två statsministerkandidater (Ulf Kristersson) som står till buds för riksdagen i ett snart allt skarpare läge.

Här kommer min kluvenhet in i bilden. Å ena sidan anser jag - givet min socialdemokratiska grundfostran i partiers vett och etikett - att det är partiledningar som bör lämna meddelanden om sådana maktcentrala saker som om vem som bör bli nästa statsminister. Det är rentav av förmågan att lämna sådana meddelanden som konstituerar ett riksdagsparti. Finns alls det liberala partiet kvar som riksdagsparti om riksdagsgruppen står på helt olika sidor i statsministerfrågan?

Å andra sidan kan det emellertid vara så att det är Liberalerna som har rätt? De tar inte så hårt och heligt på partidisciplinsfrågor; det individuella och personliga ansvaret står högt i kurs hos Liberalerna. Ledamöterna gör inte som de vill men friutrymmet är betydligt större än inom alla andra partier i riksdagen.

Måhända visar Liberalerna nu vägen också för andra partier. De gamla hierarkiska och partiledningslojala partierna kan ha haft sin tid i solen. Kanske återvänder parlamentet nu till sina ursprungsformer som fanns före de stora folkrörelsepartiernas nu avslocknande era? I så fall närmar vi oss en period där partier bildas mellan ledamöter för att trycka på i lagstiftnings - och valfrågor. Och där partierna upplöses när de fullgjort sitt ändamål och då nya konflikter kommer på bordet som de gamla partierna inte kan hantera?

I en sådan mer löslig tid hade kanske de tjugo ledamöterna från L kunnat avgöra maktstriden i riksdagen. Nu är det dock så att de tjugo i L kan rösta hur de vill. Det är Centerpartiets 31 ledamöter som har makten. Och i den gruppen är det ingen fri röstning. Annie Lööf bestämmer.