För några år sedan arbetade hon som ledarskribent och politisk redaktör på Corren i Linköping. Då träffades vi understundom rätt ofta. Någon vecka före jul fick jag ett mail från Maria. Hon undrade om jag ville vara med på en "Spaning" på Handelskammaren en fredag eftermiddag?
Vi som skulle spana var utöver mig själv också Lena Miranda, vd Science Park Mjärdevi och Thomas Wärfman som är kyrkoherde i Norrköping. Jag svarade ja. Vilket jag i stort sett alltid gör. Fast det där med spaningar framåt i tiden är förstås något av det vanskligaste man kan åta sig. Inte minst i den formen som Maria Björk Hummelgren såg framför sig. Hennes förebild var Spanarna i radions P 1 där tre begåvade ordkonstnärer och underhållare har uppdraget att i sina spaningar sia om hur det kommer att gå med det ena och det andra. Det ska vara roligt och det ska vara verklighetsanknutet. På samma gång. De argument som anförs ska ha spänst och i vart fall vara någorlunda logiska givet spaningens karaktär.
När jag skriver dessa rader har spaningen ännu inte varit. När du läser dessa rader kan man säga att spaningen var i förrgår. Hur det gick ska förhoppningsvis gå att läsa på annan plats i Folkbladet Söndag denna dag.
Som jag planerar nu så kommer min spaning att vara inriktad mot att ringa in och slå fast parti, kön och namn på Sveriges nästa statsminister. Det kommer inte att bli lätt. Men på vägen mot sista raden i spaningen där jag säger att "Därför är NN Sveriges nästa statsminister" finns det en del hedervärda och intressanta och småroliga argument som jag gärna vill framföra.
I inledningen tänker jag mig att blanda in Arne Imsen, Bert Karlsson, Helge Pyramid och Robert Aschberg. Maranatapastorn Arne Imsen har också en roll i finishen av spaningen.
Mina argument handlar om de extremt låga förtroendesiffrorna som riksdagens partiledare släpar på. Därpå - med hjälp av bland andra Aida Hadzialic och Alice Teodorescu Måwe och Mattias Karlsson ska jag gnugga lite på argumentet om den möjligen förändrade tidsandan medan mitt tredje argument handlar om ränk- och rävspelet som kan förväntas dra igång på högvarv när riksdagen ska rösta om statsminister. Vi har som bekant negativ parlamentarism. Den som ska bli vald behöver bara ha en ja röst så länge ingen röstar nej.
Sen det svåra. Inte att det är en socialdemokrat. Det är lätt. Inte att det är en kvinna. Det är lätt. Men namnet? Det är svårt.