Widar I helgen lyssnade jag på Fredagsintervjun på Kvartal.se. Programledaren Jörgen Huitfeldt samtalsintervjuade Peter Esaiasson som är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han har precis gett ut boken "Förorten" på Timbro förlag som bygger på fältstudier i förorterna Hjällbo och Östra Bergsjön i Göteborg.

Fältstudier är ett vackert begrepp och en viktig företeelse. Jag har en känsla av att forskare och samhällsvetare ägnade sig åt fältstudier mer frekvent förr om åren. Då fanns det ett större intresse av att verkligen veta hur saker och ting förhöll sig på fältet. Ett av Sveriges offentliga problem är - tänker jag när jag lyssnar på Huitfeldt och Esaiasson - att ängsliga fördomar numera har tagit över de raka fältstudiernas plats i samhällsdebatten.

Intervjun i Kvartal är som en installation av fördomsproblemet. Peter Esaiasson försöker inte för ett ögonblick dölja sina egna fördomar och den därav följande förvåningen över en del av de resultat som han och hans team från statsvetenskapliga institutionen fått fram. Det tar lite drygt 10 minuter att åka spårvagn från Göteborgs centralstation och ut till Hjällbo.

"Jag var på en fest i Hjällbo på 1980-talet, annars har jag aldrig varit där. (--) Jag känner ingen där så varför skulle jag åka dit?", sa Esaiasson som bor inne i Göteborg. Så är det. Många av oss lite äldre "svensksvenskar" känner inte några människor som bor i de utsatta förorterna. De som bor i förorterna känner heller inte särskilt många som bor i förorterna; utanför sin egen språkgrupp alltså.

"Vi gillar bäst att vara med folk som liknar oss själva", sa Peter Esaiasson. Så är det. Invandrare är ingen identifikation.

Ett centralt avsnitt i intervjun är när Esaiasson säger att det inte kändes som att han "var i Sverige" när han gick runt på Hjällbo torg för att intervjua människor om förorten, tilliten, boendet, problemen och önskningarna. "Det var ingen som såg svensk ut", sa Esaiasson. Jörgen Huitfeldt påpekade att när nu över 20 procent av svenskarna kommer från andra delar av världen så ser inte alla svenskar ut som svensksvenskar som Peter Esaiasson. Statsvetarprofessorn höll med om det "så ser världen ut på många platser, inget konstigt med det. Men mixen borde ha varit bättre. Det borde varit flera som liknade mig."

Så är det.

Människor i de här två förorterna litar mer på "svenskar och göteborgare" än på andra människor i förorten. De vill att polisen ska vara tuffare mot de kriminella gängen, de vill ha bättre skolor och de är förbannade på nedskräpningen i soprummen. Uppfattningen att folk i området borde "skärpa sig" är vanligare än att någon myndighet borde "göra något".

Precis som vem som helst alltså. Det finns gott hopp om Sverige. Nu krävs bara politiker som fattar mod och lämnar de ängsliga fördomarnas kvarter och tar intryck från fältet.