Widar Av medieuppgifter på fredagen att döma så tycks vi kunna ställa in oss på ännu en period med en sverigedemokratisk regering i Sverige. Likt förra mandatperioden så är det nämligen blygheten inför SD som än en gång förefaller få diktera regeringsbildningen. Låt oss i vart fall hoppas på att det är en ren S-regering som Centerpartiet, Vänsterpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet enligt Aftonbladet bestämt sig för att släppa fram i riksdagens votering på onsdag 16 januari.

Att ha med Miljöpartiet i regeringsvagnen kanske skulle ge något större parlamentarisk trygghet för Socialdemokraterna; MP är illa sargat efter regerandet 2014-2018. I fredagens Demoskopmätning landar det gröna partiet återigen under riksdagsspärren med 3, 8 procent. Slipper de gröna att bära regeringsoket så ökar antagligen risken för revolter och bakåtsparkar i samband med språkrörsbyten under året. Vilket på marginalen skulle kunna underminera regeringens ställning i riksdagen. Även givet dessa risker så vore en ren S-regering att föredra. Handlingsfriheten skulle öka och därmed skulle möjligheterna för bredare och bättre uppgörelser öka.

Miljöpartiet kan förvisso ha krävt statsrådsposter för att stödja regeringen. MP: s 16 röster är dock försumbara för Stefan Löfven. Makten över ett regeringsbygge likt det som skissades i Aftonbladet på fredagen ligger däremot helt hos Vänsterpartiet. Utan V: s 28 mandat finns ingen majoritet för S, C, L och MP. Jag har svårt att föreställa mig att Vänsterpartiet numera bara går att köra över såsom förr. Att de skulle släppa fram ett stort antal "liberala reformer" vore faktiskt sensationellt.

Nå, den som lever får se. Jag när ännu ett hopp att Socialdemokraterna ska avstå från att sätta sig i ledningen för en regering som dikteras av den opinionsrasande (KD är nu större än C enligt Demoskop 11/1) Annie Lööfs besatthet vid maktstrategin att låtsas isolera SD från politiskt inflytande.

En regerings främsta uppgift är att regera och att agera utifrån verkligheterna. Det finns säkerligen anledning för en och annan liberal reform här och där. Tidsandan och verkligheternas problembilder lutar dock betydligt mer åt det konservativa hållet. Vilket en framgångsrik regering självklart bör spegla.