Efter tre månaders intensivt utredande la Lindbeckkommissionen fram 113 konkreta förslag till lösningar på den ekonomiska och politiska kris som Sverige befann sig i. Sällan - förmodligen aldrig - har en forskarledd kommission haft ett så starkt och bestående inflytande på samhällsutvecklingen som vad Assar Lindbeck och hans forskarkollegor åstadkom.
På tisdagen (10 mars) uppmärksammade Studieförbundet Näringsliv och Samhälle - SNS - i samarbete med Institutet för internationell ekonomi -IIES- vid Stockholms universitet ett seminarium med anledning av Assar Lindbecks tidigare under året inträffade 90-årsdag. Jag var där. Tillsammans med flera hundra andra på plats i universitetets magnifika Aula Magna fick jag uppleva något av en magisk tisdagseftermiddag.
Under eminent ledning av Anna Breman, vice riksbankschef, och John Hassler, professor i nationalekonomi vid IIES, tog sig flera inbjudna gäster an uppgiften att analysera Lindbeckkommissionens framgångsfaktorer, att reflektera över forskares och forskningens inflytande på politiken och att kommentera nutida samhällsproblems behov av förlösande kommissioner á la Lindbeck.
De två huvudpersonerna från då det begav sig var i högsta grad närvarande. Carl Bildt (M) som var statsminister under krisåren 1991-94 medverkade på länk - på grund av arrangörernas Coronasäkerhetstänk - medan Assar Lindbeck tog fysisk plats på scenen.
Framgången för Lindbeckkommissionens snabbutredning hade flera orsaker. Som vi kan se nu, ett drygt kvarts sekel senare, så befann sig nationalstaten Sverige i verklig ekonomisk kris i början av 1990-talet. Den ekonomiska politiken hade under lång tid byggt på att skjuta problemen framför sig med hjälp av inflation och devalveringar av den svenska valutans värde. När globaliseringen via internet tog fart så sköts den svenska - och många andra - uppblåsta valutor i sank.
Sverige drabbades av massarbetslöshet, fastighetskrascher och av genuin framtidsoro. Genomgripande förslag från Lindbeckkommissionen fann stöd hos stora medborgargrupper och hos S och M. Sverige reste sig ur askan.
På seminariet pekade Carl Bildt på "Demografins betydande förvandling" och Assar Lindbeck på "Migrationskrisen" som ett nutida problemområde i stort behov av en kommission av Lindbecks dignitet. Så är det.
Men politiken förnekar fortfarande krisen. Det är skillnaden mellan då och nu.