I Spanien är 50-åriga Inés Madrigal känd som det enda av de spädbarn som stals under Francoregimen vars historia fått ett juridiskt erkännande. Nu har Madrigal, genom en dna-databas i USA, kommit i kontakt med sina förlorade släktingar.

För första gången har jag lyckats lösa det pussel som är mitt liv, säger hon till nyhetsbyrån AFP.
Jag har fyra bröder som jag har träffat. De är underbara människor och har öppnat sina armar och hjärtan för mig.

Barn till meningsmotståndare

Ingen vet hur många spädbarn som stals under diktatorn Francos styre. Uppskattningarna sträcker sig från några tusental till omkring 300 000. Inledningsvis riktade sig kidnappningarna mot nyfödda vars föräldrar var politiska motståndare – socialister, anarkister och republikaner som stridit mot fascisterna under Spanska inbördeskriget – men utvidgades med tiden till att även omfatta barn till fattiga samt utomäktenskapligt födda.

Den katolska kyrkan, som var nära lierad med regimen, deltog aktivt i stölderna. De stulna spädbarnen omplacerades därefter hos konservativa katolska familjer med starka regimsympatier.

Politiskt motstånd

Efter Francos död 1975 började allt fler vittnesmål om spädbarnsstölderna nå offentligheten. Men från politiskt håll har motståndet mot att utreda omfattningen varit stor, rapporterar brittiska BBC som tidigare granskat frågan. Utgångna preskriptionstider uppges vara ett skäl, den amnesti för brott begångna under Franco som antogs vid övergången till demokrati ett annat.

Inés Madrigal är undantaget som bekräftar regeln. I fjol dömdes en tidigare gynekolog för att 1969 ha stulit Madrigal från hennes mor i anslutning till förlossningen på kliniken San Ramon i Madrid.

Men trots upprättelsen, och glädjen över en nyfunnen familj, finns det delar av det förflutna som för alltid berövats Inés Madrigal. Henne biologiska mor, en kvinna vid namn Pilar, gick bort 2013.

Pilar fick aldrig veta om jag var en pojke eller flicka. Men jag vet att hon aldrig glömde mig, säger Inés Madrigal.