Folkbladet berättade i lördags om flera anhöriga som var bekymrade över situationen på Tegelgården, Lindövägen 102.
De menar att resurserna inte räcker till och att deras närstående inte alltid får den hjälp de behöver.
Sergei Sorokin har tagit del av kritiken och berättar att vård- och omsorgskontoret ser över situationen.
– Det är beklagligt när upplevelserna av vår verksamhet inte är så positiv som vi önskar. Vi har tillsatt utredningar i det här fallet och det vi kunnat se är att resurserna är tilldelade i nivå med gällande riktlinjer. Däremot kan vi skruva på arbetssättet för att få bättre utväxling på befintliga resurser, säger han.
Kompetensutbildning, stöttning och bättre planering är några av åtgärderna man planerar att ta till, men framför allt vill man få till en bättre samverkan med övriga avdelningar så att personal därifrån ska kunna hjälpa till när det behövs.
– Det sker redan nu men vi vill att det ska ske mer systematiskt, att det finns strukturer som stödjer det. Det är där vi ser de stora utvecklingsmöjligheterna. Vem behöver vad och när och hur kan man pussla ihop det.
Hur vanligt är det att ni får in anmälningar från anhöriga som är besvikna?
– Det är klart att det förekommer, det vore konstigt annars för det är en stor verksamhet, men det händer inte jätteofta.
Upplever du att det är många anhöriga som är missnöjda med demensvården?
– Min upplevelse är ändå att de allra flesta är nöjda. Alla vi som arbetar med det här önskar så klart att vi kunde göra mer. Det är det som driver oss.
Sergei berättar att de under senare år upplevt mer omfattande behov hos de som bor på särskilda boenden, att personalen helt enkelt behöver ägna mer tid åt varje person.
– Det är trender som vi tror kommer kvarstå. Det handlar om hela sjukvårdssystemet. De som kanske var på äldreboenden för tio år sedan de bor hemma nu med stöd och de som förut var på sjukhus har hamnat hos oss på äldreboenden nu. Det är en förflyttning som skett medan resurserna kanske inte flyttats i samma takt. Det är en svår ekvation som jag inte tror att vi kan lösa på enhetsnivå eller ens på kommunnivå.