Krönika När brottsligheten ökar på gator och torg lägger sig ett dystert mörker. Ingen önskar fonter i sin hemstad liknande Batmans Gotham City.

I takt med politikernas oförmåga att enas om makten, läser medborgare att Sveriges gatuvåld med dödliga skjutningar sticker ut som en varböld i Europa. Hur är det möjligt att lilla landet i norr rasat från idealiseringstronen och intagit posten som lagolydigt?

Har medborgarna tillåtits leva i en illusorisk bubbla som nu spricker eller har politikerna varit för naiva och lamslagna under senaste årens omvälvningar? Oavsett skälet krävs att samhällsinstanserna tar i med hårdhandskarna säger Amir Rostami, en av forskarna som kartlagt 15 000 kriminella i Sverige. Han sätter ord på verklig rädsla: hur ser samhället ut om 5-10 år, om inget händer som vänder trenden?

Artikelbild

| Jenny Ekenlie.

Jag tänker på mörkertalet som uppehåller sig med lagöverträdelser, på skrämmande mängden vapen och droger som ständigt når fram till Sveriges gator, på problemen i skolan hos elever långt ner i åldrarna, på utmaningarna i fängelserna där 99 procent av kapaciteten nyttjas.

Utåt är Sverige landet med höga skatter, allt sämre välfärd och otrygghet på gator. Att intäkterna kommer hårt kämpande medborgare till nytta, förutsätts. Upplevelsen att det finns mindre pengar i kommunerna för erfordliga satsningar är utbredd. Att allt fler invånare känner misstro och missmod mot arbetet med att lagföra och agera preventivt mot brott visar sig till exempel genom att bostadsområden med ökad andel inbrott, fordonsstölder, narkotikaförsäljning och verksamhet som följer i dess spår överväger att tillsammans anställa vaktbolag för skyddandet av gator. Vad är nästa steg, ansökan om att upprätta gated communities för utestängandet av problem?

Idag målas i media bilder av verkligheten som hamnar farligt nära serier som Johan Falk och hans kollegors kamp. Visst önskar vi oss stundtals fantasifoster eller karikatyrer av animerade hjältar som räddar oskyldiga från att drabbas av det fasansfulla.

Jag tänker på Bamse som, med några klunkar dunderhonung, fångar kulorna i luften, räddar människor och buntar ihop tjuvarna. Visst välkomnas legender som skapar trygghet för medborgarna, räddar offren från förövare, hjälper insatsstyrkan med upptänkliga svårigheter. Tänk om framtiden med artificiell intelligens skapar vad vi idag ser som fantasifoster att följa med i pikéten.

Jag hoppas vi hittar smartare vägar genom att ge befintliga hjältar, poliserna , rätt resurser och befogenheter, att lagar och regler omgående förändras för att anpassa arbetet till nuvarande verkligheten.

Vi måste våga prata om realiteter och riktade insatser. Vad händer hos medborgarna som tar del av den låga statistiken lagförda brott jämfört med den växande volymen anmälda? Vad händer hos de drabbade? Och hur ska polisen kunna reda i alla brott om ingen vågar vittna av rädsla för repressalier: att nära och kära råkar illa ut, hotas och dödas. Hur ska vi få bort de verkligt farliga från gatorna? Hur ska Tullen begränsa inflödet av vapen effektivare, hur gör vi för att inte gränskontrollerna stundtals står obevakade? Svaret är superenkelt: tillsätt resurser, prioritera tryggheten i budgetarbetet.

Om samhället är hårdare nu än det var förr, råder delade meningar kring. Om media rapporterar mer eller medborgare i högre grad anmäler brott idag, spelar mindre roll. Oavsett krävs förändringar så att rättsväsendet och polismyndigheten har resurser för att möta dagens situationer.

Konklusionen av den kriminella kartläggningen är glasklar, brott måste lagföras. I Sverige klaras få brott upp. Enligt artikeln i SVT, endast 20-30 procent uppklarning av gängmorden. Våldtäktsdomarna har förvisso ökat med samtyckeslagen, men utifrån offrets perspektiv, är varje ouppklarad anmälan ytterligare en kränkning. Dubbelkränkning. För varje misslyckad lagföring innebär att förövare går fria och samhällsmedborgarna utsetts för fara.

I media läser vi om riktade stödinsatser för kriminella som misslyckats, om brottslingar, i väntan på dom, som utsläppta upprepar brott, om strafflindring och mängdrabatt. Mycket sällan läser vi om det positiva arbete poliserna utför. Jag önskar att media målar varje tillfångatagande av brottslingar som en seger, att media upphöjer det hårda och farliga slitet. Om fängelserna når kapacitetstaket före nya fängelseceller hinner byggas, anser jag att en upphandling av våningssängar ska påbörjas. Varför värna brottslingars komfort och integritet? Sverige bör ändra förhållningssätt: brottslighet ska aldrig löna sig.

Poliser, väktare och tulltjänstemän är våra superhjältar, bakbundna och motarbetade på flera fronter. Deras insatser måste få kosta, är det något i samhället som ska få kosta är det medborgares trygghet.