Han har ett minne från en dag i juni. Han hade då fått cellgifter sedan sin 40-årsdag i mars och hade nu blivit dålig och var därför inlagd på Vrinnevisjukhuset. Plötsligt öppnades dörren och sonen Melker, 3, kom lyckligt inspringande med något i handen.

– Det var min elitdomarlicens! Jag blev så glad. Jag hade varit på turnering i april där jag gjorde ett test inför en domarchef. Jag blev godkänd på plats, men licensen skickade de hem, berättar han.

Att tennisen är en stor del av Tonys liv är lätt att förstå när denna sekvens är en av de första sakerna han berättar när vi gör intervjun i Racketstadions café. Det är hans första dag på jobbet som tennistränare, efter det där cancerbeskedet i januari.

Artikelbild

| Här, i domarstolen, trivs han, Tony Gabro. Han har fortsatta att döma under sin cancerbehandling, vilket ger honom energi.

– Det är underbart! Att komma tillbaka till det jag älskar, att döma och vara tränare.

Han utstrålar en sådan positivitet och livsglädje att det är svårt att ta in att mannen mittemot just nu går igenom det som ingen människa på jorden skulle önska; ”Jag känner mig pigg, aktiv och glad” – som han säger. Det som började med tarmvred, som sedan blev cancer i tarmarna och maghinnan. Han minns när han fick beskedet.

– Jag blev såklart chockad och ledsen. Men jag visste att jag skulle ta mig igenom det. För mina barns, min familjs och för Guds skull.

Förutom ett stort stöd från familj, kusiner, släkt och vänner, som är en stor tröst just nu, hämtar Tony Gabro stor kraft ur Bibeln. Att bli arg och fundera över ”varför just jag?” och tvivla, har han aldrig gjort. Tvärtom.

Artikelbild

| Tennisen kom in i Tony Gabros liv för bara två år sedan. Och redan dömer har matcher i bland annat elitserien.

– Sedan jag blev sjuk har min tro blivit ännu större. Jag ber till Jesus och hämtar kraft, säger han och fortsätter:

– Det hade varit tusen gånger värre om det hade hänt någon annan i min familj. Nu är det jag som får ta tag i det här och gå igenom det.

Artikelbild

| Här, i domarstolen, trivs han, Tony Gabro. Han har fortsatta att döma under sin cancerbehandling, vilket ger honom energi.

Han beskriver sin fru Francisa som ett oerhört stort stöd under sjukdomsperioden. Förutom Melker har de döttrarna Victoria, 11, och Vanessa,7, tillsammans och vardagslivet måste rulla på med skola och allt som hör småbarnslivet till.

– Hon finns där hela tiden och tar hand om allt. Det är väldigt uppskattat, säger han.

Artikelbild

| Genom en slang får Tony Gabro näring. Ryggan bär han ständigt med sig.

Även de fem systrarna och brodern Charbel är ett mycket stort stöd.

– Min bror är som min bästa vän, vi umgås nästan varje dag och han gör allt för mig.

Artikelbild

| Genom en slang får Tony Gabro näring. Ryggsäcken bär han ständigt med sig.

Att sjukdomen skulle hindra Tony från att döma tennis, var aldrig aktuellt. I stället är det något som gör att han känner sig starkare, oavsett hur kroppen ser ut eller uttrycker. Under hela sjukdomsperioden har han dömt tre tävlingar i olika städer.

– När jag dömde en match i Jönköping var den en som frågade ”är inte det där han från Norrköping, vad smal han har blivit” och då svarade de att ”han har cancer”. ”Wow vad modig och stark du är som är tillbaka”, sa de då.

Artikelbild

| Det här är favoritposen. Tony Gabro hämtar mycket styrka i sin tro.

Tennisen kom in i hans liv för ungefär fem år sedan då ena dottern började träna tennis och han hängde med. Sedan gav det ena det andra och i dag han dömer han på elitnivå, allt från elitserien och division ett till SM, junior-SM och Swedish Open i rullstolstennis. Även om han bara dömt i tre år är drömmen högt inställd:

– Wimbledon, US Open, Roland-Garros och Australian Open. Jag vet att det tar många år att komma dit, men det är mitt mål!

Men först av allt ska han bli frisk. Efter den sista cellgiftsbehandlingen i september väntar en hipec-operation i Uppsala.

– De kommer att kyla mer kroppen och lägga in en varm vätska i kroppen och skära bort allt som är dåligt.

Förhoppningsvis kan han sedan komma iväg på en semesterresa med familjen. Han vill passa på att tacka för den goda omvårdnaden han får på såväl Vrinnevi som på US i Linköping.

– Jag har fått mycket hjälp och stöd. Tänk det här bara, att jag åker till Vrinnevi två gånger om dagen, morgon och kväll, och får dropp, säger han och visar slangen han ständigt bär med sig.