Ny förening ger trygghet

Den lokala afasiföreningen som startats i Norrköping ska ge alla med diagnosen, och deras anhöriga, en plats att gå till och känna gemenskap, där inga hinder finns.

2 december 2015 09:41

För ett och ett halvt år sedan drabbades Tina Hanssons mamma Eira av sin första stroke. Sedan följde ytterligare två och sedan dess tar Tina hand om sin mamma.

– Mamma är i dag placerad på ett korttidsboende men behöver en plats på ett vårdboende. Hon är tillsammans med en person till i Norrköping de två som är placerade på korttidsboende i väntan på plats på ett vårdboende, säger Tina och fortsätter:

– Det kan ta två år innan hon få en plats.

Eira behöver mycket hjälp på grund av sin bestående hjärnskada. Hon har i dag lärt sig att kommunicera via läsplatta och bildbok.

– Sedan använder vi mycket kroppsspråk, rollspel och tecken, säger Tina.

Eftersom Eira bor på ett korttidsboende har hon inte rätt till en personlig assistent. Även om hon behöver. Vid flytt till vårdboende, finns assisterande hjälp. Tina har även nu straxt innan jul lagt in om det, även innan flytten.

– Jag söker den här extra hjälpen om avlastning, för både mamma och mig.

– Eftersom jag är enda barnet, så tillbringar jag så mycket tid jag kan med mamma. Det är som extrajobb, även om jag inte får betalt. Annars jobbar jag inom media, marknadsföring och reklam, men har fått skära ner några timmar.

När Eira drabbades, började Tina läsa om afasi och insåg hur lite engagemang det finns för dessa personer, samtidigt som många är drabbade.

– Bara i Norrköping har 900 personer afasi, i Linköping lika många. Det här är en väldigt tyst grupp, många sitter hemma, isolerar sig, man orkar kanske inte gå ut för att möta andra människor. Så många sitter hemma och blir deprimerade.

Tina är en driven person och har därför tagit initiativet att starta en afasiförening i Norrköping, tillsammans med Peter Skippari och Sara Landqvist, båda drabbade av afasi.

– Det finns många som har afasi här, problemet är bara att få tag på dem, säger Peter.

Sara har varit på Vrinnevi och informerat och när det var afasidagen tidigare i höstas var de ute och berättade om afasi för allmänheten.

– Det gav jättestor respons. Många kom fram och berättade att de själva var drabbade, men att de inte visste var de skulle vända sig, berättar Tina.

Sara Landqvist berättar vikten av att kunna göra sin röst hörd:

– Vi behöver uppmärksammas. För man är inte dum i huvudet bara för att man har afasi!

Tanken är att medlemmarna ska komma till lokalen, som är i Vuxenskolans lokaler på Nya Rådstugugatan, för att träffa andra och utbyta erfarenheter. Och känna trygghet.

– För många är det skämmigt. Man vågar sig inte ut på stan och handla. Tidigare vågade jag inte gå ut, men till slut bestämde jag mig för att förklara att jag har afasi för de jag mötte i affärerna, och då gick det lättare, säger Carl Strömbäck som är ordförande i Afasiföreningen Östergötland.

Att just förklara sig, tillhör vardagen för många. Afasi kan uttrycka sig på olika sätt, det kan handla om ordglömska och en nedsatt förmåga att benämna ting, men också förlamning. Sara Landqvist har både och.

– Varje gång jag till exempel ska prata med en myndighet måste jag förklara mig, säger hon.

Tina Hansson hoppas att många med afasi nås nu.

– Här kan vi få hjälp och stöttning av varandra, och utbyta erfarenheter hur man kan göra i olika situationer. Vi bygger hopp för framtiden!

Genom att bli en förening tänker de också att de kan bli en starkare röst att föra sin talan. De finns förslag om bättre och längre rehab inom regionen, samt att kommunen borde anställa logopeder. Dessutom ska man anordna informationsträffar för kommunen, räddningstjänsten, polisen och andra statliga myndigheter för att nå ut med information om afasi.

– Kommunen har ansvar för alla sina medborgare att ge det stöd som behövs. De som har afasi behöver bland annat träffa en logoped, säger Sofie Wikström, från Afasiföreningen riks.

För Tina Hansson känns det skönt att föreningen kommit på plats. Hon har, som hon säger, "pausat mitt liv för att hjälpa mamma" och därför känns det viktigt att träffa andra som drabbats, och deras anhöriga.

– Som anhörig vet man kanske inte vad man ska göra, när den man varit gift med i 40 år plötsligt får afasi. Varför hämtar hon inte mjölken när jag ber om det? Varför betalar han inte räkningarna?, exemplifierar hon.

Samtidigt finns det unga personer, så unga som 17-18-åringar, som drabbas.

– Och de har ett annat behov av att umgås med personer i samma situation. Då är en sådan här förening viktig, menar Tina.

På Vuxenskolan finns sedan ett par år en studiecirkel dit ett tiotal personer med afasi kommer regelbundet. Där finns personal från Vuxenskolan, samt logopedstuderande vid Linköpings universitet som får praktisera kunskaperna de lärt sig. Den nya afasiföreningen hoppas kunna nå ut till ännu fler.

– Det är perfekt, jag ser bara fördelar! I dag når vi bara personer från rehab, säger Anna Eriksson, som är ansvarig för det sociala området i länet på Vuxenskolan.

Tina Hansson hoppas att många med afasi nås nu.

– Här kan vi få hjälp och stöttning av varandra, och utbyta erfarenheter hur man kan göra i olika situationer. Vi bygger hopp för framtiden!

011-200 417

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Carolina Nilsson