Krönika IFK Norrköping är åter i Europa-spel. Den här gången handlar det om första kvalomgången i Europa League och för motståndet står irländska Saint Patrick´s Athletic FC, just nu ligafyra.

Hur det går vet vi först efter den 18 juli, då returen spelats i Norrköping, men IFK är klara favoriter att gå vidare.

Det är alltid lika spännande när man pratar om spel ute i Europa. För IFK: s del handlade det om Champions League-kval 2016 där norska Rosenborg tyvärr blev för svårt. Norrmännen vann hemma med 3-1 och tog sedan ledningen med 2-0 på Parken. IFK kom dock igen och vände till 3-2-vinst genom mål av Sebastian Andersson 2 och Christoffer Nyman.

– När vi fick 2-2 och 3-2 blev det liv och lite hopp, synd att vi inte fick ett mål till. Då hade de hamnat i brygga rejält, kommenterade Sebastian Andersson efter matchen.

IFK var sedan med i Europa League 2016/17 men efter att ha slagit ut FC Prishtina i första omgången föll man mot FK Trakai i nästa omgång med 5-6 efter straffar.

Notabelt är att mötet mot Rosenborg var första gången sedan år 2000 som IFK spelade ute i Europa. Då hette motståndarna Slovan Liberec och cupen hette då Uefa-cupen.

Jag såg själv båda matcherna. Bortamatche minns jag faktiskt väl av en speciell anledning. När vi kom fram till arenan, lade man märke direkt till en stor skylt. På den var en rad saker uppräknade som man inte fick ta med sig in på arenan, däribland pistol och kniv! En liknande skylt hittade vi sedan på en nattklubb som vi besökte efter matchen.

Minnena från mina europeiska resor med IFK och även Åtvidabergs FF är annars många. Min första resa med ÅFF var den klassiska matchen i Europacupen mot Bayern München 1973 där Bayern vann med 3-1 i München men där ÅFF vann hemma på Kopparvallen med samma siffror. Det blev en mållös förlängning och sedan straffar där världsstjärnorna Sepp Maier, Franz Beckenbauer, Uli Hoeness, Gerd Müller osv darrade rejält men tyvärr hade Leif Franzén samma dåliga nerver och blev den som till slut missade sin straff och Bayern kunde halka vidare på ett bananskal.

Min första resa med IFK ut i Europa var 1978 då skotska Hibernian från Edinburgh stod för motståndet i Uefa-cupen. IFK hade chartrat ett italienskt flyg (ett flyg som tyvärr störtade utanför Danmarks kust ett par år senare) och på planet bjöds vi på ståndsmässig lunch från stjärnkocken Peter Öhlanders restaurang. I Edinburgh blev vi inkvarterade i ett 1800-tals slottsliknande hotell med sju meter i takhöjd.

Fotbollsmässigt blev det förlust med 2-3 sedan Pär-Olof Ohlsson och Leif Andersson gjort var sitt IFK-mål och Tony Higgins blivit stor hemmahjälte med två mål. Det tredje sköt Willie Temperley. Returen på Idrottsparken slutade sedan 0-0, varför det blev respass för IFK.

En annan minnesvärd match i Uefa-cupen var IFK:s möte med engelska Southampton 1982. IFK lyckades fixa till 2-2 på bortaplan sedan Stefan Pettersson, i dag svensk landslagschef, svarat för två kanonmål. Från den resan minns jag bland annat vilka svårigheter vi hade att få hem texten då arrangörerna bara erbjöd den svenska medresta pressen en enda telefon i en trång hytt. Vi fick turas om att läsa in våra texter till redaktionerna i Sverige.

Returen på Parken blev mållös varför IFK gick vidare samtidigt som proffsen från England var väldigt deprimerade och chockade.

Minns att flera spelare kom in spelargången och vrålade:

– Where is the pub?

IFK hade inte tänkt till riktigt utan bara ställt in läsk i omklädningsrummen. Det blev en snabb omklädning och färd ner till Palace. Två spelare anklagades sedan på natten för ett övergrepp mot en kvinnan på deras hotellrum, en händelse som klart kom att överskugga bragden som IFK-arna bjudit på. Alla engelska tidningar skickade över sina stjärnreportrar till Norrköping, där dock de två anklagade spelarna friades i brist på bevis då ord stod mot ord.

Det här betydde att IFK fick möta Roma, med Nils Liedholm som tränare, i andra omgången. IFK hade förlorat med 1-0 i Rom men kunde vinna matchen hemma med samma siffror efter mål av Sven-Olof Bergman. Det innebar straffar där dock både Kent Lundquist och Janne Svensson tyvärr brände sina straffar och Roma stod slutligen som segrare med 4-2.

Den kanske mest anmärkningsvärda Europa-match jag sett var när IFK 1992 skulle försöka hålla sin 1-0-ledning (mål av Pelle Blohm) borta mot italienska topplaget Torino. Redan efter två minuter gjorde Sulo Vaattovaara självmål men resten av matchen tvingades IFK spela mot tolv man då den ryske domaren Aleksey Spirin var så hemmabetonad att IFK:s klubbdirektör Tommy Wisell utbrast:

– Han måste vara mutad!

Nu får vi hoppas att IFK klarar sitt första hinder i sommar och att vi får fler härliga Europa-fester på Östgötaporten.