krönika Unga läser allt mindre, larmas det om lite varstans. I alla fall skönlitteratur, för de läser ju allt möjligt annat, påstås det i alla fall.

Jag vet inte riktigt hur upprörd man ska vara, en del menar att det inte lästes mer förr heller och kanske är det så. Jag vet att jag läste mer än dagens tonåringar och många av mina kompisar också. Som tonåring på 70- och 80-talen tror jag att man tvingades att läsa mer i skolan, jämfört med dagens kanske en bok per år.

Att tvingas läsa blir ju sällan bra i och för sig, det kan i värsta fall väcka en livslång aversion mot böcker. I bästa fall kan det skapa någon slags förhållande till litteratur, och en lust, som sen vaknar långt senare i livet. Att tjata hjälper dock sällan. Flera av de föräldrar som ingår i den bokcirkel jag driver på skolan, vittnar om hur deras barn blir mer och mer fientligt inställda till att läsa, ju mer de försöker få dem att göra det. Jag kan inte annat än att instämma, har precis samma erfarenheter. Någon enstaka gång lyckades jag få mina söner att läsa frivilligt, minns dock hur en av dem sträckläste Hungerspelen när den kom, efter påtryckning från mig. Men sen tog det stopp igen. Det visar ju dock på att han kunde fastna i en bok - om den var tillräckligt bra. Sen har vi fenomenet Harry Potter, som fick nästan en hel generation att läsa, tjocka böcker dessutom. Problemet då blir ju att det enda de kan tänka sig att fortsätta läsa är en bok som innehåller: en trollkarlsskola, en Harry Potter, en Hermione, en Hagrid, monster som ska bekämpas och så vidare. Allt annat går bort. Att prova nåt annat är jobbigt. Samtidigt, vad är det värsta som kan hända? Att boken är dålig? Då kan man sluta att läsa. Det kan ju också vara så att den är jättebra.

Vad jag i alla fall vet är att barn och ungdomar idag har väldigt svårt att verkligen läsa på djupet. De, liksom de flesta av oss, skumläser alla sorters texter, för det räcker oftast. Och vem orkar läsa ordentligt, när det mesta vi läser är på en skärm? Men om man verkligen ska förstå en text räcker inte det och det visar de flesta läsförståelsetester de gör, de missar informationen som finns mellan raderna, det där man förväntas förstå av sammanhanget. Vi läser tillsammans: “Solen gnistrade i drivorna”. Vilken årstid är det? frågar jag. Ingen aning, svarar de. Vad kan det vara för drivor det pratas om? Aha, vinter. “Men det stod ju inte i texten”, säger de. Nä. Det gjorde inte det, men du förväntas förstå det ändå.

Ja ja, det kanske inte är nån fara på taket, antar att tiden får utvisa det. Jag ger i alla fall inte upp, rätt vad det är får man nån att fastna i en bok.