Vångatrakten Den här tisdagsmorgonen befinner vi oss egentligen någon eller ett par kilometer på "fel sida" av kommungränsen. Själen är i Finspång men kroppen är i Norrköping; så skulle kan kunna säga. Av de tre personer jag mötte i Vångatrakten den här morgonen tidigare i veckan bor två i Finspång, alla tre har haft långa och framgångsrika yrkesliv i Finspång och huvuddelen av de händelser och personer som vi talade om är från Finspång.

Den tidigare Finspångstandläkaren Gunnar Gustafsson bor sedan några år tillbaka i skogen i Vånga Gränstorp. Det är där vi träffas. Vilket är precis som det brukar vara. Det är hos Gunnar som den tidigare bankmannen Thobbe Gustafsson och Lars-Peter Ivarius med bland annat ett kvarts sekel på G-son Gummi bakom sig brukar träffas på tisdagsmorgnarna. De samlas för att gå en halvmil i skogen med sina hundar och för att sitta ner en stund i Gunnar Gustafssons grillkåta och "lösa världsproblemen."

Anledningen till min närvaro var en inbjudan från Gunnar Gustafsson. Att skriva ledarsidan är en del av mitt dagliga värv på Folkbladet. Gunnar är en av många läsare som ofta hör av sig med synpunkter, kritik, beröm, frågor och kommentarer. En av hans återkommande frågor till mig är på ren svenska "Hur f-n kan du vara sosse?"

Artikelbild

| Ebba morrar åt Morrison medan Nicki kollar in fotografens macka.

För ett par veckor sedan bjöd Gunnar in mig till en tisdagsträff med Thobbe och Lars-Peter.

"Vi talar ändå en hel del om dina ledare i Folkbladet så då vore det kul om du var med så kan vi tala med dig istället för om dig", sa Gunnar.

En sådan inbjudan missar jag högst ogärna.

Gunnars och sambon Bodils hus ligger vackert i en sluttning som öppnar sig i skogen några hundra meter in från väg 215 mellan Finspång och Skärblacka. Jag välkomnades av den förtjusande Jack Russell tiken Nicki som snart fick sällskap av den vackra Jack Russell tiken Ebba som kom med Lars-Peter Ivarius. Den fyrbenta gruppen fylldes sedan på med de energiskt förtjusande irländska settrarna Morrison och Guinness i sällskap med husse Thobbe Gustafsson. Morrison var yngst i gänget med sina blott tio månader.

Artikelbild

| Kaffe och smörgås i Gunnar Gustafssons grillkåta i Vånga.

Spring- och hoppglädjen hos vovvarna var härlig att se. Om vi människor gick fem kilometer så överdriver jag inte om jag säger att de fyrbenta gicksprangrusade 15 kilometer.

Samtalen flöt på sömlöst därute i skogen och runt elden i den mysiga grillkåtan. Gunnar, Thobbe och Lars-Peter känner varandra sedan många år tillbaka. Deras livsbanor har mötts på flera olika sätt i Finspång. Thobbe Gustafssons yrkesliv har ägnats åt Sparbanken, Föreningssparbanken och Swedbank. Det är fascinerande att lyssna på en person som har levt hands-on med de stora omvandlingarna som präglat bankbranschen.

Artikelbild

| Morrison for runt som ett jehu i snön och bland tikarna.

"Jag gick lite i förtid innan jag riskerade att bli en grinig gubbe som tjatade om att det var bättre förr", sa Thobbe Gustafsson.

Han talade också om sina "två samtidiga äktenskap." Ett med hustrun och ett med Torstorps IF; en förening där han verkat i de flesta roller och uppdrag som tänkas kan.

Lars-Peter Ivarius och Gunnar Gustafsson har bland mycket annat motorcykelåkandet gemensamt.

"Gunnar fick mig att åka motorcykel. Jag åkte efter honom här på vägen mellan Vånga och Bergs slussar - en väg som enligt Gunnar påminner om den klassiska Nürburgring i Tyskland - och vågade tro att jag kunde göra det som han gjorde", sa Lars-Peter. De båda har i olika grupper som sällskap gjort flera MC-resor i Alperna.

I grillkåtans rök och värme talades om det mesta från den nya regeringen, SD, Kina, Venezuela och om "rövarkapitalismen" som den skildras i Carolina Neuraths böcker "Fartblinda", "Brännmärkta" och "Gränslösa".

Neuraths böcker diskuteras i den bokcirkel där de deltar alla tre.

När förmiddagen började gå över i lunchtid så kändes det också som om Gunnar kunde förlika sig med och förstå varför jag var sosse.