De vandrar – för att göra centrum säkert

De fortsätter vandra för ungdomarna, men de måste bli fler för att inte tvingas ge upp sin frivilliga insats.

Det blåser snålt den här kvällen. De drar ner mössorna och småhuttrar i sina gulsvarta jackor.

De startade vid Dunderbackens förskola, passerade Storängsskolan och Lillängsskolan. De har just kommit till Hörnan vid Kulturhuset. Där tittar de in och kollar läget med fritidsledaren Elin Hansson.

– Det är lugnt i kväll, säkert på grund av busvädret. Men de här gör enorm nytta, de skapar en trygghet när de är ute bland ungdomen. De är guld värda, säger Elin om Finspångs nattvandrare.

Den här sportlovskvällen blir de sju personer. De flesta är erfarna efter många års vandrande. Mohammed Omar går både i Finspång och Norrköping.

Via sociala medier har de bjudit in gästvandrare som en väg för att bli fler. Don Feri nappar och hänger på.

– Jag är nyinflyttad här. För mig är det ett bra sätt att lära känna området. Jag hoppas komma fler gånger och vill lära mig hur man ska agera i olika situationer, säger Don om sin premiärkväll.

Det blir en kvällsvandring för nattvandrarna, mest för att synas.

Efter Hörnan tar de gula jackorna, med "Nattvandrarna Finspång" i reflexbokstäver på ryggen, en sväng upp till Bergska skolan, sedan Bergslagsvägen genom centrum. I rondellen öppnas passagerardörren i A-traktorn och någon skriker; "bananer" till guljackorna.

På den smala passagen vid vårdcentrumbygget sveper en cyklist och en ljudlös elmoppe snabbt förbi.

– Det är inte många ute ikväll, några med sina hundar, men mest biltrafik, säger Kicki Bohman.

På pappret är Nattvandrarna i Finspång ett tiotal personer, men knappt hälften är aktiva vandrare.

– Vi är för få. Vi räcker inte till. Blir vi fler är det så mycket lättare att dela upp passen. Men det är inte lätt att locka folk. Det är lättare att sitta hemma i soffan och gnälla i sociala medier, säger Monica Ehinger.

Vad händer om ni inte blir fler?

– Det finns en stor risk att det dör ut, då skulle jag få dåligt samvete, säger Monica.

Hon har vandrat i många år. 

– Säkert tio år. Våra barn har blivit vuxna och flyttat hemifrån. Vi gör det för andras barn och vill att andra tar över, säger Monica som reser från hemmet i Prästköp för att vandra.

De riktar sig till unga upp till och med gymnasieåldern. Ambitionen är att vara ute under de stora festkvällarna.

Hur är kontakterna med ungdomarna?

– En del pratar väldigt mycket och en del springer iväg. De kan vara rädda att vi ska ta alkoholen för dem, men det får vi inte, säger Cissi Kinneteg.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!

Ämnen du kan följa