Karolina Johnsson har fått några dagars extra permission för att vara med i lanseringen av boken som journalisten Tina Frennstedt har skrivit om henne. Hon ska hinna med tv-soffor och ett antal intervjuer. När det är klart återvänder hon till kvinnofängelset Hinseberg, dit hon förflyttades efter fyra och ett halvt år i thailändskt fängelse.
- Jag blir villkorligt frigiven i augusti, men i mitt huvud är jag inte fri förrän på 2030-talet när mitt thailändska straff är över. Jag hoppas att Thailands kungen ska benåda mig, berättar hon.
Det var i augusti 1994 som hon greps av polisen på flygplatsen i Bangkok. Heroinet låg ett lönnfack i en av hennes väskor. Enligt Karolina Johnsson hade hon lurats av en vän. Men varken polis eller domstolsväsende trodde på hennes förklaring. I domstol dömdes hon till 50 års fängelse, det längsta straff någon svensk i Thailand fått.

<span class="mr">Pappan var diplomat
</span>Journalisten Tina Frennstedts dokumentärroman heter "Diplomatdottern" och det är också så Karolina Johnsson har omnämnts i svenska tidningar. En ung kvinna från en välutbildad familj, hennes pappa var diplomat, bland annat ambassadör i Saudiarabien, som hamnade i thailändskt fängelse.
I boken berättar Karolina Johnsson och människor i hennes omgivning om hennes uppväxt i Kenya, Stockholm och Halmstad. Barndomen och tonåren präglas av en hjärntumör som hon fick som 12-åring och som påverkat hennes syn och psyke i många år. För första gången berättar hon också om tiden i fängelset.

<span class="mr">Lärde sig överleva
</span>Fängelset Klong Prem kallas i folkmun för "helvetet på jorden". Hundratals kvinnor delar en cell stor som en gymnastiksal, med betonggolv och ständigt neonljus i taket. De första nätterna vaknar hon av något som kittlar längs benen, kackerlackor. På dagen trängs många hundra kvinnor ute på gården. Men Karolina lärde sig snabbt vad som krävdes för att överleva. Hon lärde sig outtalade regler och små knep som att de nödvändiga linserna gick att rengöra med urin. Fortfarande har hon kontakt med några av kvinnorna från fängelset.
- Hur dumt det än låter kan jag nästan vara tacksam för allt som har hänt. Snabbare än vad som varit möjligt på något annat sätt lärde jag mig vad som är viktigt i livet. Tidigare levde jag bara för att ha roligt.

<span class="mr">Sverige en chock
</span>Efter fyra och ett halvt år i det thailändska fängelset fick Karolina Johnsson avtjäna resten av straffet i Sverige. Ankomsten till det svenska fängelset blev något av en chock för henne. Genast började rykten florera om hur hon fått specialbehandling på grund av sin bakgrund. Samtidigt blev hon också oerhört besviken när hon insåg att det svenska fängelsestraffet skulle bli betydligt längre än vad hon först trott.
- Här är fängelsetiden präglad av missunnsamhet och jantelag. I Thailand var det tvärtom. Man delar med sig när man kan. Man lever under hårda förhållanden och är fullt upptagen med att överleva.
Många av Karolina Johnssons vänner har svårt att tro att hon kan ha ägnat sig åt knarksmuggling, men minns henne som osedvanligt naiv. Tina Frennstedt har inte velat fastna i spekulationer och tycker heller inte att frågan är avgörande för att berätta historien om den unga kvinnan som har alla förutsättningar och ändå hamnar i det mardrömslika fängelset.
- Jag kan aldrig ta reda på om Karolina är skyldig eller ej. I Thailand gör man ingen ordentlig polisutredning om vad som hänt. Domen är på tio sidor, med så mycket knark hade den varit flera tusen sidor i Sverige.

<span class="mr">Ett nytt liv
</span>Snart väntar ett nytt liv och en annan framtid. Karolina Johnsson har studerat till en jur. kand. i mänskliga rättigheter; juridik, sociologi med mera. Hon har kontakt med flera av medfångarna i Thailand.
- Jag vill arbeta med mänskliga rättigheter. Här i Sverige har jag arbetat för att göra tillvaron drägligare för svenska fångar utomlands, med föreningen Utlandsbryggan. Jag vill också arbeta med bistånd. Jag tänker inte ge upp.
Utanför yrkeslivet längtar hon, lite oväntat kanske, efter att resa. Och efter tvåsamhet.