Kombinationen historia och motion är nog inte den vanligaste, men det erbjuds deltagare i de så kallade måndagsvandringarna i och omkring Tjällmo.

Sedan ungefär fem år tillbaka leder Gunnar och Weine Eriksson vandringarna, som från början var varje måndag men som sedan ändrades till varannan. Nu leder de ett 30-tal historieintresserade motionärer.

– Det blev nog svårt att komma på ett utflyktsmål varje vecka, tror Marianne Tillgren

Artikelbild

| Det motionssugna och historietörstande gänget började årets vandringar den 10e juni vid resterna efter arbetarbostaden "Hotellet" tillhörande Johannesbergs säteri och fortsatte mot huvudbyggnaden där de fikade och fick se hur man flaskmatar ett lamm.

– Nu för tiden känns ju fjorton dagar som en vecka, säger pensionären Ing-marie Dahlstedt och skrattar. 

Vandringarna började efter att en grupp från kyrkan gått en årlig pilgrimsvandring varpå Gunnar och Weine kom på idén att få ut folk i naturen och motionera och berätta om bygdens historia.

I år har de hunnit med fem vandringar som bland annat har gått till ett jaktslott, en väderstation, en fördämmning, ett soldattorp och platsen för den stora skogsbranden vid Tidingshyttan. 

– Hur länge man än har bott här så får man reda på saker man inte visste, säger Ing-Marie. 

Artikelbild

| Måndagsvandringarna i Tjällmo lockar både motions- historieintresserade.

Inför varje utflykt samlas de på kyrkans parkering 18:30 och samåker vidare till destinationen. Sedan vandrar de en bit där någon form av historia berättas, därefter vandrar de ofta vidare för att fika på medtaget bröd. 

Bengt Andersson har varit med på nästan alla årets vandringar och de missar han inte gärna. 

Artikelbild

| Den 5e augusti besöktes resterna efter ett nedbrunnet soldattorp vars öde deltagarna blev bekanta med och vandringen fortsatte sedan ned mot en sjö där deltagarna fikade vid en gammal fiskestuga.

– De här går före annat så är det, det är både intressant och ger motion. 

Bäst är det när vandringen innehåller en historisk berättelse om något torp eller liknande menar han, som annars tycker att alla vandringarna varit bra på olika sätt. 

–När vi var i Kvarnkärr för några år sedan och fick höra om all aktivitet som funnits där var nog roligast. Dessutom hade jag inte varit där tidigare så det var jätteroligt. 

Deltagarna och ledarna har haft tur med vädret, bara en kväll regnade det. Ironiskt nog när de besökte den brandhärjade skogen nordväst om Tjällmo.

Deltagarnas medelålder kan beskrivas som hög, vilket Gunnar beklagar men tror sig kunna förklara. 

– Det är synd att det inte är fler yngre som deltar. Det kan vara en informationsfråga, kyrkan står bakom vandringarna och de annonseras bara i kyrkans utskick och i Tjällmoblandet. 

Att vandringarna sker i skog och mark betyder inte att terrängen är svår. 

– Det skulle ju inte vara svårt för någon med barnvagn att följa med eller någon rörelsehindrad flikar Ann-Louis Kaliff in. 

- Så är det, vi hjälper till med bilskjuts och om man inte kan gå långa sträckor. Vi har knutpunkter där vi kan träffas, instämmer Gunnar. 

Sedan den 10 juni har de vandrat och eftersom deltagarna är eniga om att vandringarna varit roliga så fortsätter de nästa år med lovar Weine. Han efterlyser tips och önskemål på vart de kan vandra nästa år. 

– Vi har inte upptäckt allt i Tjällmo ännu, säger Gunnar och skrattar.