Mumma med eget folk på båda sidor skranket

Lekmannastyret är omfattande i Sverige. Eller kanske rättare uttryckt: Partistyret är omfattande i Sverige.

Här har åklagare och nämndemän avtecknats i samband med en rättegång i Linköping tidigare i höstas. Just denna rättegång har inget med innehållet i texten att skaffa.

Här har åklagare och nämndemän avtecknats i samband med en rättegång i Linköping tidigare i höstas. Just denna rättegång har inget med innehållet i texten att skaffa.

Foto: JOHAN HALLNÄS/TT

Krönika2020-10-20 05:16
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Partierna har monopol på att föreslå vilka personer som till exempel ska sitta i en socialnämnd och ta beslut om individärenden - omhändertagande av barn, tvångsvård av beroendesjuka personer. Partierna utser också vilka personer som ska bli nämndemän och alltså fria och fälla misstänkta och åtalade brottslingar. Även när det gäller individuella ärenden inom bygglov/miljö har lekmän som sitter på uppdrag av politiska partier ett avgörande inflytande. Vidgar vi perspektiven och ser till folkstyret som sådant så har de politiska partierna stort inflytande på de flesta personfrågor inom hela den offentliga förvaltningen. Från fritidshem och till universitet, från universitetssjukhus och till vårdcentraler, från badhus och motorvägar, från Vetenskapsråd, via Forskningsråd och till Folkbildningsråd och från bostadsbyggande och till järnvägar; lyft på taket och titta in så hittar du alltid några politiker från riksdagspartierna runt ett styrelsebord. 

Det finns enligt men mening anledning att diskutera rimligheten med den rådande ordningen. Den viktigaste orsaken till min tvekan är de politiska partiernas medlemsmässiga försvagning och allt sämre representativitet visavi medborgarna i stort. En effekt av flera partiers medlemsnöd och klena struktur är att det har blivit allt lättare för "underliga" och uppenbart störda personer att snabbt ta sig fram till politiska ansvarsposter. För att leva upp till monopolets krav på leverans av ledamöter och ersättare än hit och än dit så kan det lätt slinka fram högst olämpliga personer även till tunga ansvarsposter i samhällsförvaltningens lekmannastyrda sfärer. Vi bör heller inte blunda för att de svagaste delarna av partiväsendet tämligen lätt kan attackeras av kriminella organisationer och klaner. Vilket naturligtvis är extra allvarligt och farligt när det gäller politikers beslutsmakt i individärenden som bygglov och barnomhändertaganden; för att inte tala om uppdragen som nämndemän i domstolarna. Det vore ju mumma för gangstersyndikaten att så att säga ha sina egna på båda sidor skranket när brottmål ska avgöras.

En rakt igenom professionell förvaltning är naturligtvis ingen garanti mot tokigheter och korruption. Svårigheterna att till exempel rekrytera socionomer, poliser och åklagare innebär dessutom att förvaltningen försvagas. Ska ett lekmannastyre kunna bidra till en uppryckning av helheten så tror jag dock att partiernas direkta makt i individärenden kraftigt bör begränsas. 

Läs mer om