Makten riskerar att förfalla när ingen vill ha den

Chefredaktörerna Peter Wolodarski på stora DN och Jörgen Huitfeldt på lilla Kvartal ägnade på söndagen 29 november sina krönikor år frågor om makt, ansvar och misstag i den svenska pandemipolitiken.

Här talar statsminister Löfven vid en minnesceremoni 2018 för tsunamins alla offer. Det finns av flera olika orsaker skäl för Socialdemokraterna att hålla minnet levande.

Här talar statsminister Löfven vid en minnesceremoni 2018 för tsunamins alla offer. Det finns av flera olika orsaker skäl för Socialdemokraterna att hålla minnet levande.

Foto: Anders Wiklund/TT

Krönika2020-11-30 05:16
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Wolodarski leder en klassisk kampanj- och debattidning vilket präglade hans utmärkta text. Huitfeldt leder en resonemangstidning utan åsiktsuppfostrande ambitioner vilket präglade hans utmärkta text. 

Peter Wolodarski slår utan tvekan fast att "ett haveri på institutionell nivå" har inträffat, att allvarliga misstag har begåtts och pekar ut tre män som ansvariga för alla dessa upprepade misstag och alla dessa döda. Jörgen Huitfeldt landar för sin del i ungefär samma antagande som Wolodarski. Den "blinda tron på myndighetens (Folkhälsomyndighetens) bedömningar har inte tjänat Sverige väl under pandemin". Huvudresonemanget i Huitfeldts artikel cirklar däremot runt frågan om hur makten eroderar när ansvar för felbedömningar "skyfflas runt" istället för att någon säger att makten är min och ansvaret är mitt. 

Ur den socialdemokratiska regeringens perspektiv finns det framförallt anledning att ta till sig Jörgen Huitfeldts varningar om en makt som riskerar att uppfattas som allt mindre "legitim innehavare av den formella makt som de tilldelats." 

Makthavare som rätt eller fel tycks fly makt och ansvar när det blir jobbigt gör stor skada varhelst de dyker upp. Socialdemokraternas identitet är extremt hårt knuten till förmågan att "ta hand" om den offentliga makten. En urgröpning av förtroendet för just denna makt är därför extra allvarligt för S. Utan några jämförelser i övrigt så tror jag till exempel att den inledande förvirringen och ansvarsskyfflandet i regeringskansliet vid tsunamikatastrofen i Thailand runt jul 2004 kom att bli en grov spik i det kommande förlustvalets kista för Socialdemokraterna. 

Idag den 30 november skulle Coronakommissionens första betänkande egentligen ha kommit. Betänkandet är försenat. När än betänkandet läggs på bordet så kommer det att ha mycket stor politisk betydelse. Ordföranden Mats Melin har utlovat "slutsatser" om hur viruset och döden kunde slå så hårt mot äldrevården. Det är ju alla dessa döda som var i omsorg som sticker ut. För Peter Wolodarski har nog inte Coronakommissionen så stor betydelse. Han vet redan vilka som har begått vilka misstag. För oss andra är det mer spännande. För S-regeringen kan det ha avgörande betydelse. Fortsätter skyfflandet av makt och ansvar? Eller ställer sig någon upp och säger att makten och ansvaret är mitt?