Den statsbudget som hon ska ta fram till hösten kommer att läggas i en tid där tillväxten i Sveriges ekonomi - jämfört med det föregående kvartalet - har rasat med 8,6 procent under andra kvartalet. Arbetslösheten stiger mot rekordnivåer, varslen ökar och hundratusentals människor är korttidspermitterade från sina arbeten. Den svåraste bedömningen för Magdalena Andersson och regeringen är att avgöra om det kommer att bli värre eller om det finns anledning att tro att det värsta har varit och att det nu så sakta kommer att vända upp igen i ekonomin.
Regeringen står inför en rad grannlaga beslut. Under Coronachocken har regeringen öst på med statsbidrag till kommuner och regioner, tagit på sig stora utgifter för att människor som lever på a-kassa och sjukkassa får bättre inkomster och framförallt axlat det ekonomiska ansvaret för korttidspermitteringarna.
Om regeringen landar i den övergripande slutsatsen att det värsta har varit och att Sverige nu steg för steg reser sig från Coronan så innebär det bland annat att man gradvis behöver sänka bidragen för att inte arbeta. Är det så att ekonomin växer så är det en bromskloss om hundratusentals människor har bidragsförsörjning på så höga nivåer att det är tveksamt om det gynnar privatekonomin att arbeta. Utifrån samma logik ställs regeringen inför svåra beslut om korttidspermitteringens framtid. Redan nu sänks den högsta ersättningen från regeringen från 80 till 60 procent av lönekostnaden. Magdalena Andersson och hennes medarbetare lär noga följa den sänkningens konsekvenser. Blir effekten en kraftig ökning av varsel om avsked? Eller är lönsamheten på väg uppåt i sådan omfattning att anställningmöjligheterna - utan bidrag - ökar?
Kommunernas och regionernas branschorganisation SKR har i dagarna varnat för betydande skattehöjningar i flera kommuner och regioner om inte regeringen i god tid meddelar att statsbidragen kommer att höjas rejält utöver de nivåer som tidigare meddelats.
Finansminister Magdalena Andersson har huvudansvaret för att göra de viktiga avvägningar och bedömningar som krävs. Framåt eller bakåt; det är frågan?
Har hon möjligen strukturreformer i ryggsäcken? Coronahalvåret har ju visat att det finns saker att fundera på när det gäller statens ansvar visavi regionerna. Och inte minst viktigt; finns det majoritet i riksdagen för det som Magdalena Andersson vill göra?