Vilket nog i vart fall är en lätt överdrift. Partiet har upplevt många järnnätter och känt av många prövningar. Men visst är det så som partistyrelsen konstaterar i programmet "Ny start för Sverige": "Vi har kommit långt från det 1990-tal då många såg liberalismen som den slutliga segraren."
Det som gör landsmötet extra intressant den här gången är att partiet ligger historiskt lågt i opinionsmätningarna, att det snart är val och framförallt att partiet sedan förra valet har gjort två vägval. Först beslutade partirådet att det var den mest kloka liberala hållningen att ge sitt stöd åt en S-regering. Nästa partiråd beslutade att den mest kloka liberala hållningen var att ge sitt stöd åt en M-ledd regering. Nu är det så dags för landsmötet att sätta ner foten i frågan: ska det första eller det andra partirådets beslut nu slutligen fastställas av landsmötet? Eller blir det en svårutredd mix av alltihop?
Hur som helst är det svårt att inte känna värme för ett parti som i dokumenten beskriver sig som ett parti som främjar "Allas rätt till ”liv, frihet och sökande efter lycka”. Eller som slår fast att "Vårt besked ska vara tydligt: liberaler ska vara en motkraft mot frihetens fiender, från vilket håll de än kommer." Bäst av alla självbilder i programmet är nog trots allt denna: "Vi har tjänstgjort och tjänstgör alltid som jourhavande varningsklocka när demokratin hotas."
Det här är inget sakfrågeparti eller intressegruppsparti. Det här är ett liberalt idévärns parti. Vilket väl är en del av problemet. Utan sakfrågor där man har ägarskap och utan en hyfsat stor grupp återfallsväljare så kan man stå sig slätt när inrikespolitikens kontinentalsocklar i S och M kolliderar på delvis nya sätt och med nya partners. I ett antal motioner till landsmötet ställs krav på att det ska dras upp "röda linjer" gentemot partier som sägs hota allt från public service till FN och asylrätt. Det här med "röda linjer" är fånigt och inget för vuxna politiker att hålla på med. Behov av röda linjer utstrålar vekryggade värderingar och idémässig osäkerhet. Jag hoppas att partiet tar sig samman och ser till att överleva valet. Mina skäl är praktiska. En S-regering som kanske kan bestå även efter 2022 genom att samarbeta med L är nämligen i mina ögon ett bättre alternativ än vad andra eventuella småpartisamarbeten kan erbjuda.