Hon arbetar vid teknikens frontlinje

Häromdagen satt jag vid lunchbordet på Joan´s i Finspång och lyssnade fascinerat på förbränningsingenjören Jenny Larfeldt som satt mittemot mig.

Jenny Larfeldt tog mig med till konstnären Olav Lundes mäktiga konstverk "Det mekaniska trädet" i Bruksparken.

Jenny Larfeldt tog mig med till konstnären Olav Lundes mäktiga konstverk "Det mekaniska trädet" i Bruksparken.

Foto: Widar Andersson

Krönika2020-09-25 12:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

 Strax innan hade hon kommit nedrullande från Lasarettsvägen på sin sparkcykel och bett om ursäkt för att hon var lite sen; ett möte med en kund hade dragit ut på tiden.

Inne på Joan´s fick jag under lite drygt en timma kika in i tillvaron hos en människa som lever vid frontlinjen för svensk energiteknik. Och eftersom Jenny Larfeldt arbetar på det globala företaget Siemens Energy så är hon också en vital del av de forskar- och industrikluster i världen som testar, experimenterar och testar igen för att producera mesta möjliga energi med minsta möjliga utsläpp av klimatskadliga gaser. Jennys arbetsliv som "senior expert" är nu helt inriktat på att de gasturbiner som tillverkas i Finspång ska kunna drivas med vätgas som har tillverkats av grön el. Målet är noll utsläpp kort och gott.

– När jag var klar med min ingenjörsutbildning på KTH i Stockholm så kände jag att jag ville ut och "förändra världen" innan jag gjorde något annat, berättade Jenny Larfeldt som vid slutet av 1960-talet föddes i Täby strax norr om Stockholm.

Hon började arbeta med Greenpeace i Göteborg där hon bland annat deltog i ett par aktioner mot miljöfarliga verksamheter. Men samtidigt började Jenny tvivla på att det var på det viset som hon ville engagera sig.

– Jag kände att det jag helst ville bidra med var att försöka hitta lösningar på problem, uppfinna och förbättra istället för att protestera. Men jag hade svårt att bestämma mig för vad jag skulle göra. Jag frågade min lärare och professor Björn Kjellström vad han tyckte? Han uppmanade mig att doktorera för att skaffa mig mer kunskaper och pondus för att på så vis bli en person som blev mer lyssnad på, sa Jenny Larfeldt.

Hon följde professorns råd och mellan 1992 och 2000 arbetade Jenny Larfeldt som doktorand på Chalmers tekniska universitet i Göteborg. Hennes doktorsavhandling heter "Drying and Pyrolysis of Logs of Wood" (På svenska "torkning och pyrolys av vedträ.)

– Frågan var hur utsläppen av kväveoxider från vedeldning i Sverige kan minskas. Att bryta ned frågeställningen till studier av hur ett enstaka vedträ torkar och förgasas (pyrolys) gav mig djup och grund i den forskningsmetodik jag fortfarande använder mig av, sa Jenny Larfeldt.

Hennes mamma och morfar var patentingenjörer som hjälpte kreativa människor att få sina uppfinningar registrerade på Patent och registreringsverket. Att ingenjörsskapet fanns i familjen bidrog säkert till att Jenny Larfeldt sökte sig till KTH. Men den verkliga ingenjörskicken kom nog från ett gammalt ånglok!

– En helg fick jag följa med en kompis som var aktiv i museijärnvägen "Lennakatten" i Uppsala. Föreningen körde ånglok mellan Uppsala och Lenna. Jag utbildade mig till eldare. När jag stod där och skottade stenkol i fyrboxen i hettan från pannan där vattnet kokas till ånga som sedan driver vevaxlarna som fick hjulen att snurra på loket så kände jag att wow! - det här vill jag jobba med. Så fort jag kom tillbaka till KTH så bytte jag inriktning på mina studier från materialvetenskap och till kraft-och värmeteknik, berättade Jenny Larfeldt. 

Siemens i Finspång tillverkar för tillfället fyra modeller av gasturbiner som spänner mellan 24 och 62 megawatt el. Enkelt sagt så består en turbin av en kompressor som bygger upp ett visst tryck, en brännkammare där värmen höjer energin som i en efterföljande turbin tas ut som roterande kraft vilket kan kopplas till en generator för elektricitet eller en pump för mekanisk kraft och/eller annan energi som behövs för industriella processer. Likheten med ett ånglok är alls inte långsökt. 

– En gasturbin är inte fossil som många tror. Det är sant att den idag, hos våra kunder, slukar naturgas. Det vi jobbar för att turbinen lika gärna ska kunna matas med vätgas som kommer från vatten och som brinner till vatten, sa Jenny Larfeldt.

Jenny, hennes man och deras två barn flyttade till Finspång 2005. 

– Finspång är toppen. Utöver bra arbeten finns här en öppen attityd och allt man kan önska sig av natur och idrott, sa Jenny som bland annat gjort en Ironman med fint resultat för några år sedan. 

Jenny Larfeldt bjöd mig på en intensiv kunskapsutflykt där på Joan´s. Livet har lärt mig att det är bättre att fråga än att låtsas begripa. När hon för tredje gången talade om "flygande turbiner" så frågade jag om hon talade om flygplan?

– Javisst, sa Jenny Larfeldt med ett varmt leende.

Karta: Joans Finspång