Jörgen Huitfeldt är chefredaktör på Kvartal och en mycket erfaren och meriterad public service-reporter som under många år har arbetat på Ekoredaktionen i Sveriges Radio och han har i den rollen gjort stora insatser, inte minst som programledare i Lördagsintervjun som numera är något av en institution för den politikintresserade allmänheten. Huitfeldt har fortsatt och utvecklat sitt public service uppdrag i sin position som chefredaktör på den privata mediesajten kvartal.se. Kvartal borrar verkligen i argumenten och låter alla sidor komma till tal utan att för den sakens skull stryka någon sida medhårs eller för den sakens skull; överdrivet mothårs. Häromveckan lyssnade jag på den utmärkta podden "Den svenska modellen" som Kvartal och Huitfeldt driver tillsammans med vänstersajten Arenas chefredaktör Jonas Nordling; tidigare ordförande för Journalistförbundet.
Ett av de ämnen som avhandlades var affären med Eko-reportern som inledde en relation av något slag med den utvisningsdömde och säkerhetshotklassade islamisten Raad Al-Duhan. Relationen inleddes samtidigt som hon gjorde ett femtontal olika inslag i Ekot om Raad Al-Duhans situation. Reportagen - jag har lyssnat på några av dem - har en tämligen ensidigt kritisk vinkel som riktas mot Säkerhetspolisen och regeringen. Reportern talar om "påstådd" terrorverksamhet trots att saken är avgjord i högsta instans. Reportern talar om den utvisningsdömdes känslor och familj och inga kritiska frågor om vad han gjort för att bli klassad som ett säkerhetshot mot Sverige eller om vad hans islamism står för ställs i reportagen. Det är stiftelsen Doku som grävt fram historien som avslutades under hösten 2020 då reportern lämnade Sveriges Radio.
Jörgen Huitfeldt konstaterade att reportagen som Eko-reportern producerat inte skiljer sig nämnvärt från annat som gjorts och görs i den journalistgenre som kan benämnas "reporter gör inslag om en enskild människa som utsatts för maktutövning av staten eller kapitalet." I den genren tar reportern ställning för den "lilla människan" och blir ett slags "extra försvarsadvokat" (en position som Jörgen Huitfeldt har egna erfarenheter av, vilket han berättade om i podden). I denna genre finns ingen opartiskhet och ingen iver att konsekvensneutralt hårdgranska även den "lilla människans" motiv, uppförande och argument. Därför går så många reportrar/redaktioner snett när det till exempel gäller invandring, hedersvåld, islamism, antisemitism och tiggeri. Här finns förklaringen till misstron mot klassiska medier: Berättar media om vad som händer eller om vad de vill ska hända?