Du ska kunna hålla kolbiten i handen

Se till att släcka elden efter dig. När du går ska det vara så pass släckt att du kan hålla kolbitar från din eld i handen utan att brännas.

Se till att släcka elden efter dig. När du går ska det vara så pass släckt att du kan hålla kolbitar från din eld i handen utan att brännas.

Foto: Catrin Pihl

Debatt2021-07-29 09:58
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sedan Covid-19-krisen slog till för lite mer än ett år sedan har svenskarna vallfärdat till närbelägna skogsdungar och friluftsområden som aldrig förr. Från början ropade vi bara heja, heja och var så glada över att folk hittat ut till det förlängda vardagsrum, gym och plats för tröst och ro som naturen kan vara. Men hejaropen är inte längre lika okomplicerade. För i vår iver att ta hand om oss själva under pandemin, har vi glömt att ta hand om naturen lite extra. Och vi missade att sprida ut oss. 

Östergötland har en stor mängd vacker och tillgänglig natur, både skyddad och oskyddad, däribland ca 287 naturreservat. Det finns alltså gott om yta att röra sig på, så om vi alla tar ansvar för att sprida ut oss kan naturen tåla att vi alla vistas där ute. 

Tänk såhär: De tre första platserna du väljer mellan inför din utflykt är troligen samma utflyktsmål som många andra också funderar på att besöka. Åk inte dit. Upptäck nya platser genom att välja dem som ligger längre ner på din lista. Om vi är några fler som gör så kommer det inte att bli lika trångt på parkeringarna, fullt i soptunnorna och söndernött på stigarna. 

Det borde vara självklart för oss alla att alltid ta med allt skräp hem, även minsta lilla äppelskrutt, korvrest, snusprilla, toapapper, våtservett och tuggummi. Att tända en eld innebär ansvar. Använd inte pinnar och grenar du hittar i skogen som ved. När vi var små lärde vi oss att det är okej, men det är inte det längre. I den till synes döda veden bor djur och insekter. Vi behöver komma ihåg att en skog är inte bara träden som står upp, den är också de träd som fallit. Det är också vårt ansvar att släcka elden mycket noga. Så noga att vi kan hålla kolbitarna som blir kvar i handen. 

Vi ska helst ta hem använt toapapper och våtservetter efter att vi uträttat våra behov. Vi måste också ta reda på vilka föreskrifter som gäller. Vi måste ta reda på om det är okej att tälta, cykla, elda. I en del områden är det inte alltid tillåtet. Och om vi tillhör den grupp som är lite mer vana än andra vid att vistas i naturen har vi ett extra viktigt ansvar att föregå med gott exempel. Vi lär ju oss främst genom att härma andra. Naturen är inte full. Den är bara lite trött just nu. Så gör en extra insats i sommar. Ta upp skräp som inte är ditt. Ta med egen ved ut om du vill elda. Släck både din egen eld och den pyrande askhög som någon annan råkat lämna kvar. Och dela gärna, på ett mjukt och bjussigt sätt, med dig av det du kan. På så sätt kan vi få ha Allemansrätten kvar. Och en fortsatt möjlighet att umgås i naturen – vare sig det är pandemi eller ej.  

Sprid ut er i naturen!
Sprid ut er i naturen!