En morgon tidigare i veckan åkte jag tåg till Norrköping. I Västerås klev en ung svart man ombord och satte sig ett par stolsrader bort från där jag satt. När konduktören gjorde sin kontroll så visade det sig att den unge mannen inte hade någon biljett och att han heller inte tänkte köpa någon biljett. Han skulle åka till Migrationsverket i Flen. Konduktören var utrustad med en glasklar hållning och med en ängels tålamod. Diskussionen mellan den biljettlöse migranten och konduktören pågick under en kvart och på allt annat än viskande engelska. Vilket jag tackar för. Samtalet berättade om Sverige här och nu och gav aha-upplevelseliknande förklaringar till samhällsutvecklingen. Stationen efter Flen är Katrineholm. I den senaste Tillitsbarometern från Ersta Sköndal Bräcke högskola (juli 2021) framkommer att medan 79 procent av Sorseleborna tycker att man kan lita på de flesta andra människor så är motsvarande siffra för Katrineholm bara 47 procent. Tilliten till människor i största allmänhet utgör förtroendekapitalet i samhället. Litar vi i stort på andra människor så beter vi oss på vissa sätt. Litar vi i allmänhet inte på andra människor så beter vi oss på andra sätt. Bristande tillit har en undanträngande effekt på vitala samhällsvärden som snällhet och omtanke och hjälpsamhet. Vilket skapar mer hårda, instängda och mer brutala samhällen.
Konduktören på tåget från Västerås var snäll och skarp. Han erbjöd sig att köpa en biljett med sitt eget kort om han fick kontanter i ersättning. Den unge mannen hade kontanter men ville inte betala. Han tyckte att konduktören - som själv var invandrare från Kurdistan - skulle öppna sitt hjärta och hjälpa honom som en "broder" eftersom Migrationsverket gav honom så lite pengar. Konduktören sa att för tio år sedan hade han kanske sett mellan fingrarna. Men inte nu. Och han berättade varför: "Det är alldeles för många som inte vill betala. Du är långtifrån den ende. Man blir trött på det. Jag och min bror och alla jag känner jobbar och betalar för oss. Alla här i vagnen har betalat för sin biljett. Varför skulle du inte betala? Jag kan hjälpa dig. Men du måste betala. Ska det gå bra för dig så behöver du lära dig att inte gå på tåget om du inte har biljett." Den unge mannen muttrade något om rasism. Det hade han inget för. "Det är inte rasism att betala för sin biljett", sa konduktören. Förhoppningsvis blir det folk av den unge mannen på tåget också vad det lider. I så fall hoppas jag att han sänder en tillitsfull tanke till en svensk konduktör från Kurdistan.