Allt torde vara bättre än etablering i utanförskap

Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark och Arbetsförmedlingens generaldirektör Maria Mindhammar bör fundera på nyttan av arbetsförmedling för i praktiken icke anställningsbara människor.

Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark och Arbetsförmedlingens generaldirektör Maria Mindhammar bör fundera på nyttan av arbetsförmedling för i praktiken icke anställningsbara människor.

Foto: TT

Krönika2022-01-25 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Dagens Nyheter rapporterar (24 januari) om en "djup spricka" inom Arbetsförmedlingen - AF. Schismerna gäller insatserna för dem av de inskrivna som DN benämner "de mest utsatta." Vilket i huvudsak utgörs av de ungefär 200 000 långtidsarbetslösa personer som finns i AF: s rullor. Majoriteten av dessa inskrivna människor kommer från det så kallade "Etableringsuppdraget" som regeringen Reinfeldt gav till Arbetsförmedlingen 2010. Reinfeldts regering ville på goda grunder försöka sätta fart på integrationen av invandrare. Huvuddelen av invandrarna skulle nu inte längre omhändertas av kommunerna utan skulle istället från "dag ett" skrivas in som arbetssökande i Arbetsförmedlingen. 

I rapporten "Ett decennium med etableringsuppdraget - en kartläggning av de som deltagit" (Arbetsförmedlingen analys 2021:24) finns ett slags facit. Av de ungefär 200 00 invandrare som skrivits in i etableringsuppdraget är runt hälften fortfarande kvar i Arbetsförmedlingens verksamhet. Av de som gick i etableringsuppdraget för 10 år sedan 2012 är 41 procent av deltagarna kvar i AF: s verksamheter; varav de flesta ingår i programmet "Jobb- och utvecklingsgaranti." Endast små rännilar - enstaka procent - har gått vidare till arbete utan stöd under de här tolv åren. 

AF redogör i rapporten för att syrier är i majoritet i etableringsprogrammet. Vilket i sin tur beror på att Migrationsverkets tidigare aktivistiske generaldirektör Anders Danielsson utlovade permanent uppehållstillstånd i Sverige för alla syrier redan 2013. Övriga kommer i huvudsak från Afghanistan, Somalia, Eritrea, Iran och Irak. Jämfört med andra arbetslöshetsgrupper är många i etableringsuppdraget unga och friska. Men försvinnande få kommer i arbete. AF: s förklaring är den gängse: Gruppen saknar kompetens och färdigheter för den svenska arbetsmarknaden. Borde de då ens vara inskrivna i arbetskraften? 

Staten har bedrivit arbetsförmedling sedan 1914. Istället för att låtsas att AF: s problem i huvudsak skulle bero på Centerpartiet och/eller på den borgerligt påverkade statsbudgeten för 2022 så borde man söka stöd i andan från AF: s förflutna. Under den första epoken (AK-jobb) sattes de arbetslösa i nödhjälpsarbeten. Under AMS-epoken sattes de arbetslösa i handfasta utbildningar och flyttades dit där jobben fanns. Sedan 2007 har vi Arbetsförmedlingen med coacher och garantier av olika slag. Ska AF fortsatt ha ansvaret så borde dagens schism lösas genom en kombination av mycket handfast utbildning, omflyttning och arbete i enklare grovarbeten med rekryteringsproblem. Allt torde vara bättre än dagens etablering i utanförskap.