SD: s Jimmie Åkesson befinner sig i ett läge där han är "halvvägs" till Alf Svensson, den legendariske partiledaren för KD som var ordförande i partiet i 31 år. Liknelsen gjordes av valberedaren Josef Fransson när han under lördagen på SD: s landsdagar föreslog att Jimmie Åkesson, efter sexton år i uppdraget, skulle väljas om till ordförande. Jimmie Åkesson har en mycket stark ställning i sitt parti. Vilket är lätt att förstå. Vid Åkessons första val som partiledare 2006 var det drygt 162 000 väljare som tog en SD-valsedel i riksdagsvalet. Det räckte till 2, 93 procent. Aldrig tidigare hade SD varit så nära riksdagens fyraprocentspärr för inval. Och 2010 tog också partiet steget in i de folkvaldas krets på Helgeandsholmen. Vid Åkessons senaste val 2018 hade väljarskaran utökats till över 1, 1 miljon människor. Väljarna har strömmat och porlat över till Åkessons parti från Socialdemokraterna och Moderaterna.
Sverigedemokraternas tillväxt har satt prägel på hela inrikespolitiken under Jimmie Åkessons tid vid partirodret. Den största delen av tiden har den partipolitiska omvärlden mest skällt på, ignorerat och/eller pekat finger åt Sverigedemokraterna. Nu står SD kanske på tröskeln till sin skördetid. Ett lyckat budgetsamarbete med M och KD i riksdagen ledde ända in i statens budget. Denna framgång - enligt valberedningens ordförande den största framgång "vi har haft sedan vi kom in i riksdagen" - har definierat hela landsdagsmötet i Karlstad under helgen. Det märks på ombuden jag talar med och det märks på Jimmie Åkesson. Hans tal som nyomvald ordförande var lite extra kaxigt och självmedvetet: "Bort med sossarna, för här kommer vi - det är vi som är Sverigedemokraterna!"
Högmod går före fall och allt det där ni vet. Så är det förstås. Det som emellertid gör utmaningen från SD mer allvarligt seriös för Socialdemokraterna är att det är inget plötsligt lyft i opinionen som skapat SD: s position. SD har ökat år från år. Invandringen är paradfrågan förstås; där har inte minst S och LO bäddat för SD: s framgångar. Men i partiets framgångsmylla ingår också stora doser av trygghets- rättvise- och sammanhållningspopulism som det är lätt att känna igen som socialdemokrat. Idag måndag väljer riksdagen S nya partiledare Magdalena Andersson till statsminister. Jag tror att det är mycket viktigt för fortsättningen att Magdalena Andersson på djupet inser att SD inte är ett hot från höger - eller gubevars från 1930-talet - utan en utmanare från huset bredvid.