Plura, Broadway och Norrköpings fabriker var några av de saker Håkan Hellström drömde sig bort till som tonåring. Trots att göteborskan hörs kristallklart över telefon har lilla Norrköping faktiskt påverkat den Håkan vi känner till.

- Jag började ju leva mig in i låtarna som Plura skrev om "Peking" och treans spårvagn och strömmar och det blev en del av den poesi som jag sen själv började använda mig av. Någon slags romantik sådär. Just på grund av Eldkvarn så blev Norrköping någonting som var så himla kul att åka till och se allting på riktigt.

Trots en större fallenhet för låtskriveri än plugg, präglades Håkans ungdom till stor del av det sistnämnda.

Artikelbild

- Jag har aldrig haft ett läshuvud riktigt, jag har svårt att förstå matematik och grammatik, det har aldrig varit min starka sida riktigt. För att jag skulle ha någorlunda betyg fick jag ligga i rätt hårt. Många andra läste på prov kvällen innan och så fick de alla rätt, eller något enstaka fel bara. Så var det inte för mig, jag fick plugga en vecka innan för att få medelbetyg.

En hel del tur
Broder Daniel, Påvels, Honey is Cool och hopp om vad framtiden hade att erbjuda var vad livet kretsade kring runt studenten, på Göteborgs högre samskola.

- Vad som väntade efter gymnasiet kändes som en vacker dröm på något sätt. Man visste inte riktigt vad som skulle hända, men man visste att liksom livet låg där och väntade på en. Förmodligen hoppades jag rätt mycket på banden tror jag, hoppades att det skulle bli någonting där. Jag trodde kanske inte att det skulle bli så, men man hoppades nog. Allt det kändes liksom så svårt, så ouppnåeligt, att få skivkontrakt och så. Den drömmen kändes inte så nära på något sätt.

- Vi hade en hunger på livet, att nå någonstans och säga någonting. Vi ville knocka folk med det vi hade. Vi tyckte nog att vi var bäst på jorden, med det vi hade. Jag vet inte om det var så uttalat egentligen - är man från Göteborg och tycker att man är bäst blir det sällan uttalat.

Drömmen slog in. Med "Känn ingen sorg för mig Göteborg" vann han allas våra hjärtan. Den stora framgången vilade dock inte enbart på själva prestationen - den var också ett resultat av en hälsosam dos tur, enligt honom själv.

- Ju mer jag tänker på det där, desto mer benägen blir jag ändå att säga att det är väldigt mycket tur ändå. Jag tror mindre och mindre på talang faktiskt. Det är hemskt att säga det, jag vet inte varför jag har börjat tänka så, men jag kommer ofta fram till att jag haft en jävla tur än så länge. Jag kommer aldrig fram till att jag har någon talang. Trist att inte kunna säga det om sig själv.

"Talang" är ett begrepp som alltmer tynar bort i Håkans vokabulär. Framgången menar han snarare är ett resultat av intresse och, som sagt, tur.

- Talang är någonting så himla abstrakt. Talangen är egentligen ett intresse. Har du ett brinnande intresse för någonting så kommer du ägna dig åt det så fort du har en liten stund över och då kommer man givetvis bli bra på det.

Huruvida man har talang eller inte, eller vad talang är, är svårt att svara på. Det som dock är säkert är faktumet att Håkan vet vad han håller på med. Vet man inte vad man gör blir utveckling, och därmed framgång, en faktor som kommer lysa med sin frånvaro. Håkans intresse har sedan femårsåldern varit rock ’n roll. Någonting som med all säkerhet har lett fram till den framgångsvåg han surfar på.

Visionen
Vilken drivkraft det är som ligger bakom den karriär Håkan Hellström har byggt upp är också svårt att svara på. Att det är en drivkraft som måste finnas med råder det dock ingen tvekan om. För Håkan består till stor del den inställning som fanns under BD-tiden.

- Det fanns egentligen inget innehåll, mer än att man ville synas på något sätt. Det fanns ju inget manifest liksom. Nu gör vi inte så mycket mer än att ge folk en skön stund, en kick eller vad man ska säga. En grym poplåt eller en grym rocklåt och vad det kan ge. Det kan ju ge allt ifrån att man nynnar med till att man liksom känner extas på något sätt.

- Det finns ingenting jag vill ha sagt på något sätt, inte om mig själv eller om politik eller något annat, utan jag vill bara göra en så bra låt som möjligt. Det är mitt enda mål.

"Då ska de ångra sig allihop"
Att nå den punkt som Håkan Hellström kommit till, när praktiskt taget alla älskar det man gör, är få förunnat. Samtidigt kan inte kändisskapet vara varken utgångspunkt eller krav. Med referenser till en dokumentär om Eddie Meduza förklarar Håkan vikten i att älska det man gör.

- Man ska hålla på med musik för att man älskar att kunna spela ett instrument och sitta med instrumentet och liksom hålla på med låtar. Inte att målet är att bli känd, utan att man har en, liksom, vänskap med sin gitarr. När man är "gitarren och jag" - som Ted Gärdestad sjunger. Att det viktigaste blir att man kanske har en gemenskap med sina polare i ett band, som man kanske inte skulle haft annars.

- Även om jag vet att strävan, när man går där i korridorerna i skolan och ingen ser en, att känna att man någon dag kommer tillbaka till aulan som en rockstjärna och "då ska de ångra sig allihop och se mig på riktigt". Den drivkraften är så jävla stark och jag har också haft den, jättestarkt. Den är nästan nödvändig för att kunna skriva bra låtar.

Bakom den ljuvliga göteborgskan, de blygsamma, personliga uttalandena och sjömanskepsen vet man dock om att en rutinerad arenarockstjärna gömmer sig. Håkan Hellström må ha nått långt, men artonåriga Håkan från Göteborgs högre samskola lever kvar i text och melodi. 

Jakob Sindahl