Här får du både lycka och njutning

Paloma är 12 och fullkomligt medveten om att hon är överbegåvad. Det gör hon allt för att dölja för sin fina familj och framför allt ser hon till att inte sticka upp i skolan, hon ser till att ligga och skvalpa i mitten.

23 april 2009 03:00

 

Renée, närmare 50, eller madame Michel, kommer ur de enklaste folkdjupen, är änka och har tjänst som portvakt i Palomas fastighet mitt i Paris. Renée är mycket bildad men precis som sin granne gör hon allt för att dölja detta. Fasaden är ett trist yttre, kippande tofflor, det enklaste språk, en tv som hörs mala.

 

Men bakom fasaden! Eller de bådas fasader! Där flyger tankarna, där görs skarpa iakttagelser, där prövas filosofier, granskas språket, konsten, litteraturen, där skapas överlevnadsstrategier.

 

 

★ ★ ★

 

De bådas berättelser växlas i olika korta kapitel. Översättningen är gjord av två personer (Marianne Öjerskog och Helén Enqvist) vilket säkert bidrar till trovärdigheten i stilen när Paloma och Renée berättar.

 

Det är en sån här bok som man mer och mer dras in i, engagemanget växer och man bara längtar efter att den äldre och den yngre kvinnan ska mötas. Så sker naturligtvis så småningom och det genom en frisk fläkt från Japan, en mycket trevlig, intellektuell, kulturbevandrad affärsman som rör om i den djupt konservativa miljö som detta förnäma hus representerar.

 

 

★ ★ ★

 

Den här boken har redan gjort succé i Frankrike och kommer nu ut i Sverige. Man kan ju kalla den för en "feel-good"-historia, men med de existentiella resonemang som förs känner man sig lite upplyft, som att man faktiskt själv kan tillåta sig att vara så här nedlåtande och suckande över de dumma typer som svassar i trappuppgången och uppträder drygt eller oförskämt eller med nedlåtande vänlighet mot portvakten och inte alls ser Paloma. Med resonemangen får man ett förtroende och det är roligt även om man inte fattar hela tiden.

 

Tycker åtminstone undertecknad.

 

Så är det ett slut som inte är klassiskt lyckligt, men ändå. Det skänker lycka! Mer vill jag inte berätta om historien, det ska finnas överraskningar kvar, men läs den, njut.

 

Och igelkotten är förstås en - elegant - symbol för det som är taggigt, vasst och enstörigt, men som har den otroliga elegansen inom sig. Säger hon det så, Paloma/Barbery!

 

Muriel Barbery

Igelkottens elegans

Marianne Öjerskog och Helén Enqvist

Sekwa Förlag

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!