Titeln på boken, som han ger ut själv, ”Esse et videri”, att vara/verka och synas, anspelar på familjen Wallenbergs motto ”Esse non videri”, att verka utan att synas. Stefan Teleman, 82, Norrköping, vill både verka och synas.

Den 30 mars öppnar en utställning med Stefan Teleman hos Saabs konstförening i Linköping, ett projekt som förhåller sig till försvarsindustrin. Boken har kommit till inför den utställningen. Och i höst är Teleman aktuell med den stora utställningen ”Allvarsamma lekar” på Norrköpings konstmuseum, med olika tematiska utblickar.

– Där kommer din fascination och ditt arbete med mönster på olika sätt att vara en sådan tematisk utblick, säger Helena Scragg, intendent på Konstmuseet.

Artikelbild

| Pauli Olavi Kuivanen, Hans-Ove Hedman, Helena Scragg och Stefan Teleman, när boken presenterades på Konstmuseet.

”Boken är en dagbok utan dateringar och beskriver en avvikande arbetsplats, mitt hem på Trestegsgatan i Norrköping. En högerhöft tvingade mig till orörlighet”, skriver Stefan Teleman i bokens eftertext.

Han hade för ett år sedan sagt ja till att ställa ut i Linköping. Men trapporna till ateljén på Plankgatan blev den perioden för svåra. Istället satt Teleman vid köksbordet i Ektorp och inspirerades av alla de förpackningar till djupfryst färdigmat, eller mjölkkartonger, som han beställde hem. Målad svart kunde den utvikta kartongen bli något som liknar en bomb, en kommentar till den globala vapenindustrin.

Teleman berättar att han använde emballagen som element i kollage, satte upp dem i på väggen ovanför matbordet.

Teleman bad tre personer skriva förord till boken, utifrån de bilder som finns med.

”Stefan Telemans konst är politisk i en genuin mening. Den prövar olika förutsättningar utan att bli plakatmässig. Ofta består den av en lek med former och mönster”, skriver Pauli Olavi Kuivanen.

Helena Scragg skriver om hur Teleman kopplar samman symboler för privat konsumtion och näthandel med ett militärt formspråk, och om hur han utnyttjar slumpen för att finna nya vägar.

Hans-Ove Hedman, Konstforum, lyfter Telemans akvareller av mossans eller trädstammarnas alla färger.

– Jag ser saker i de här akvarellerna som Stefan inte själv vet om, säger han.

Utifrån en svartmålad förpackning kan man också upptäckta något som ligger bakom, uppleva en känsla av en obegriplig och oförsonlig aggressivitet i förpackningarna, något krigiskt, säger han.

– Jag vet hur Stefans inställning är till vår mänsklighets förmåga att vilja konstruera saker som ska ta livet av oss på bästa sätt, säger Hans-Ove Hedman.

Stefan Telemans konstnärskap präglas av hans samhällsengagemang och vilja att ifrågasätta givna sanningar. Helena Scragg lyfter också hans lekfulla, fria sätt att arbeta på, med olika material.