Fingertoppskänsla för rätt låtar

De ser lite blyga och försagda ut när de kliver upp på scenen; gitarristen Erik Söderlind, organisten Leo Lindberg och trumslagaren Chris Montgomery. Men när gitarren väl är inpluggad, orgeln påslagen och virvelkaggen rätt vinklad, då blir det åka av!

Trion inleder med en av Eriks kompositioner, ”Places”, en medium blues som de tre skulle kunna spela i sömnen… och det skulle låta bra! Erik tar första solot, det är ju han som lånat sitt namn till affischen. Det är en lagom ruffig rifflåt som ger alla, både publik och musiker, en chans att vakna till.

Gitarristen Wes Montgomery är en av Eriks husgudar. Hans sätt att spela oktavackord ger musiken en speciell klang och harmonik. I Montgomerys jazzvals ”West Coast Blues” får vi, förutom inspirerade solon, också prov på trions otroliga samspel. 

– Vi har ingen låtlista och inga noter utan vi improviserar fram det, sa Erik mitt i programmet när de började konferera om vad de skulle spela.

Det blev återigen en av Eriks låtar, ”New Room”.

Så här fortgår det. Man känner av publiken och hur trion känns. Erik, och de två andra, har fingertoppskänsla för rätt låtar. Det är inte alltid som ”arret” är klart. Leo bakom sin lätthanterliga orgel tittar uppmärksamt på Eriks fingrar och svarar på minsta signal. Även om arret inte sitter, så är de enskilda insatserna på topp. Chris vid trummorna är med på vad som helst. Mer följsam och samtidigt fordrande trummis får man leta efter.

– Jag råkade göra en Beatles-platta förra året, säger Erik och börjar på egen hand spela balladen ”Here, There And Everywhere”, så att skinnet knottrar sig på armarna.

 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!

Ämnen du kan följa